Denna tanketråd började med att en av långhelgens traditioner är att köpa och äta bl a dadlar. Att årets dadelköp inte vart så bra, så kanske borde jag kolla om det mera kända och beprövade märket finns till halva priset om någon dag i butikerna. Överbliven julmat och dito julgodis brukar ju numera snabbt reas ut så det inte måste kastas pga passerat bäst-före-datum.
Varvid tanken gick till hur butikernas sortiment förändrats.
I min barndom fanns ännu mjölkbutiker. Sortimentet bestod av mjölk. Punkt slut. Inte lättmjölk, mellanmjölk eller standardmjölk. Utan mjölk, rätt och slätt. Till ett pris av drygt 40 öre litern, som köptes i mjölkhämtare. Dessa butiker försvann succesivt under 50-talet eller så ökade de sitt sortiment. Blev livsmedelsbutiker i eller i anknytning till ett mejeri till exempel.
När jag tänker på "min" första mjölkbutik får jag också alltid en association till Saab. Det bilmärket var bara något år gammalt denna tid, men ett exemplar av bilen hade letat sig upp till de nordliga breddgrader där jag var barn. Saab var ett märke som stack ut. Och det levde kvar längre än mjölkbutikerna.
Nästa mjölkbutik fanns i ett mejeri (nu sedan länge nedlagt) på den ort i södra Norrland dit vi flyttade. Där jobbade ett par kvinnor, som ganska snabbt bytte jobb och blev mattanter i min skola. De kallades ju så, de som byggde upp skolbespisningarna. En av dem var gift med skolstyrelsens ordförande. Den andra var mor till ett par tvillingar, en flicka och en pojke, som gick i min klass. Mamman fortsatte i skolmåltidsverksameten i många decennier till, hennes man och tvillingarnas pappa var fjärdingsman, bytte så titel till polis, förstatligades, och blev mer och mer politiskt verksam och till slut landstingsman och landstingsråd.
Oj! Är du SÅ gammal? Eller var ni bara så många år efter er tid där du växte upp? :)
SvaraRaderaVi hade en mjölkaffär på Slottsskogsgatan i Majorna i Göteborg, där jag växte upp. Den hade en skylt som det stod Arla på och med den gamla Arla-loggan med den uppgående solen på.
Fast så vitt jag minns kunde man inte köpa mjölken i lösvikt i medhavda kärl, utan det var enliters glasflaskor som gällde.
Men självklart fanns det bara en sorts mjölk, den som man fick ett lager grädde i överst när den fått stå en dag eller två, och som aldrig ruttnade som dagens mjölk, utan enbart surnade och bildade filmjölk.
Vad gäller dadlar, så skall du definitivt leta upp en Asienbutik. De har (i alla fall våra här i Göteborg) storförpackningar om ett eller två kilo, till lägre pris än de delikatessförpackade dito i hektostorlek som de sedvanliga matoligopolen säljer.
Detsamma gäller för övrigt det mesta som Asienbutikerna säljer: ris, linser, torkad frukt, kryddor, såser, extrakt, you name it...
Haha, ja, jag är nog ett par år eller så äldre än dig, Björn. Men berätta det inte för ngn ;)
SvaraRaderaMen ibland minns jag en del detaljer rätt väl trots min vördnadsvärda ålder.
"Arla" fanns inte i Boliden, det känns som ett både senare och sydligare begrepp.
Mjölk i enliters glasflaskor minns jag från ngt år senare, då vi bodde i södra Hälsingland.
Betr dadlar vill jag inte föräta mig genom att köpa kilosförpackningar. Och ett standardsortiment asiatiska basvaror, som passar mig bra, till hyfsade priser finns ju numera på både ICA och Coop (och ÖB kan ha bra jasminris till bra pris ibland). Men visst, nog frekventerar frugan gärna mera specialiserade butiker (med tyvärr högre priser) också.
Attans också, att jag så totalt missat att du är så himla mycket mer livserfaren än jag. Nästan fem år äldre (oktober 1943), right? Du ser så otroligt mycket yngre ut på din bild här på bloggen.
SvaraRaderaRespekt, Lars-Erick, det är allt jag har att säga. Plus såklart att vi hade behövt dig i PP, men det får vi förmodligen vänta på minst fyra år till innan vi kan hoppas på det? :)
Jag blev lite osäker där vad gäller Arla, så jag kollade upp det, och det visar sig att det vare sig var senare eller sydligare än vad du trodde:
SvaraRadera"Företagsnamnet Arla kommer från den första mjölkandelsföreningen som bildades år 1881 på gården Stora Arla i Odensvi socken, Köpings kommun, Västmanland."
Nåja, kanske sydliga nejder för en (numera) Pite-bo, men inte är det Skåne direkt, eller hur? :)
Björn, som sagt, Arla fanns nog då, men inte i Boliden (Västerbotten) då, och för den som bor i Norrbotten (sedan snart 30 år) är allt söder om Sundsvall "södra Sverige", vilket också stämmer rent geografiskt.
SvaraRaderaOch betr ålder, jag har ju en ung fru och en liten son, det "tvingar" en att hålla sig ung...
Betr pp, vi får väl se vad som händer.