Dagens skratt

Den oftast intressante bloggarbrodern Johan Westerholm betecknar sig som politisk nörd, samtidigt som han medger att alla dessa opinionsundersökningar är alltför frekventa. Jag har nog varit politisk nörd själv under många år, men vill idag mera beteckna mig som politiskt intresserad och för demokratin bekymrad. Med viss (sund, hoppas jag) distans, samtidigt som oron för demokratins tillstånd djupt engagerar mig. Det händer till och med att jag hoppar över någon nyhetssändning och struntar i att läsa många ledarartiklar.

Emellertid är det något som jag inte gärna vill missa. Söndagmornarnas "Godmorgon, världen" i radions P1. Förutom utomordentliga reportage och intressanta kommentarer bjuder programmet på satiren "Public service", som i sig ofta ger en komprimerad och träffsäker analys, med bitande humor, av veckan som gått.

Dagens skratt kom dock ca 20 min tidigare, när tre politiska kommentatorer gjorde sin sedvanliga rond bland veckans rubriker och frågan om efterträdare till Cecilia Malmström som EU-minister togs upp.

Förslaget som väckte min munterhet var att Jan Björklund skulle utse Camilla Lindberg! Ja, det skulle vara fräckt, roligt, kul och överraskande! Skulle fp-ledaren våga och vilja utse Camilla så skulle han stiga i min aktning flera grader.
Dock tror jag att han varken vågar eller vill det, att utse fp´s främste FRA-lagskritiker till minister. Dessutom till en post som kan vara "känslig" just p.g.a. att EU ju har ett komplicerat förhållande till integritetsfrågorna.
Korridorsnacket går ju dessutom om att Birgitta Ohlsson, också FRA-lagsmotståndare, som faktiskt visat intresse för posten, skulle anses som för kontroversiell inom partiet.
Ack, ja.

Men en kul tanke var det, förslaget om att göra Camilla till EU-minister!