Rawls, LO och klyftorna

Mark Klamberg har en liten bloggpost den 9 dec med rubriken "Sverige blir mer rättvist" där han i vanligt försynt stil undrar (i påstående ton) om inte en av socialliberalismens teoretiker, John Rawls, skulle ha varit mycket belåten med en utveckling där de sjuka etc fått en inkomstförbättring på +0,86% samtidigt som förvärvsarbetande fått +3,3% per år under perioden 1991-2007. Detta med anledning av en DN-artikel den 8 dec av ett par LO-ekonomer där de påvisar att skillnaderna mellan fattiga (+15%) och rika (+88%) ökat dramatiskt, såväl under sosseregering som under "borgerlig"regering.

Nja, jag menar att där drar Mark för långtgående slutsatser. Att den som har lyckan att vara frisk och ha jobb har högre inkomst än den som drabbats av sjukdom och arbetslöshet är något som de flesta accepterar, om skillnaden inte är för stor. Men att det är bra med ökande skillnader i välfärd för lyckliga och olyckliga, det är en annan sak. Socialliberalismen innebär socialt ansvarstagande, utan det blir det ingen välfärdsstat. Att förvärvsarbetandes redan högre inkomster ökat ungefär fyra ggr så mycket som de sjukas, det urholkar den välfärd som karatäriserar ett rättvist samhälle.
Än mera iögonfallande är den våldsamma ökningen av skillnaderna mellan de 10% sämst resp 10% bäst ställda. Inte bara av rättviseskäl. Iögonfallande skillnader av denna storlek blir en psykologisk faktor som driver på lönekrav och därmed ökar prisnivån för alla, vilket givetvis främst drabbar de med låga inkomster.

Jag vill nog mena att det är främmande för John Rawls att förespråka ett samhälle med djupa och ökande klyftor mellan de fattigaste och de övriga, vare sig de övriga definieras som den stora majoritet som har fasta, goda jobb, eller de rikaste 10 %-en.

Jag kan inte svara för vad LO anser. Men för mig är det mera naturligt och eftersträvansvärt med en jämnare fördelad välfärd, än med det som Mark insinuerar - jämnare fördelad fattigdom. (En jämnt fördelad fattigdom är snudd på kommunism, vilket ändå inte LO kan beskyllas för att förespråka.)

Rawls differensprincip säger att skillnader i inkomst och andra grundläggande nyttigheter ska ordnas så att tillgångarna för de sämst ställda maximeras. Visserligen accepterar han en lönedifferentiering för att motivera människor att utbilda sig eller arbeta hårdare. Det är ju OK. Men, utifrån detta kan man inte dra slutsatsen att de som är sjuka eller inte har jobb (dvs de som inte kan arbeta hårdare!) skulle ha en succesivt sjunkande inkomst i förhållande till andra.
Tvärtom anser han ju att ett samhälles ökande inkomster (t ex genom att de som arbetar får högre inkomster) används till att fördela till dem som har det allra sämst ställt.

Så ser jag, som socialliberal, det också.

(OBS, av för mig oförklarlig anledning så fungerar stundtals inte länkningsfunktionen för mig.)