Världen under vatten, vart tar vi vägen?

När detta skrivs vet jag inte om det blir något resultat av klimatkonferensen i Köpenhamn, eller vad en ev överenskommelse där slutligen kommer att innebära. Klart är dock, syns det mig, att det måste tas rätt så drastiska steg för att stoppa klimatförsämringarna för att förhindra att havet stiger och dränker stora landytor.

Jag kan förstå om i-länderna tvekar att släppa iväg enorma pengasummor till u-länder, som i flera fall faktiskt är rika som länder betraktat (Kina t ex) utan att det ges garantier för att det leder till mätbara resultat. Slänga pengar i sjön (förlåt vitsen) vill ingen göra. DN har bevakat frågan och mötet utförligt och länken är bara ett exempel. I brådskan hittar jag inte den länk jag sökt till den artikel som med utförlig grafik/kartor visar vilka områden som skulle drabbas vid en 2-gradig temperaturhöjning, som leder till att havet stiger sju meter.

Att Maldiverna snabbt skulle försvinna under havet är ju känt, även att delar av Bangladesh råkar illa ut. Men de är bara exempel. I Europa skulle (givetvis) Holland råka än värre ut än det är idag, men även delar av England, norra Ryssland och Danmark! Även Rysslands asiatiska del drabbas, liksom t ex Kina, Vietnam, Singapore och Indonesien. I Sydamerika råkar områden i Brasilien och Argentina illa ut. Ja, inte ens Nordamerika undgår att drabbas av höjd havsnivå. Det gäller både Grönland och Canada, men även USA och delstater som Louisiana (New Orleans, igen!) och Florida. Detta bara sagt som några ytterligare exempel.

Det innebär alltså att hundratals miljoner människor får sina hem och odlingsmarker dränkta!

Tror någon att detta kan ske utan stora konvulsioner? Oavsett om Köpenhamnskonferensen når resultat eller inte så måste helt enkelt frågan tas på allvar. Blir det bara ett tuppfjät nu, måste rejäla tag tas omgående efter nyår, för att minimera de mänskliga och ekonomiska/politiska konsekvenser som annars kommer att drabbas hela världen.

Det sprack för Saab, uppdat.

Jodå, jag har haft en Saab en gång i tiden, en Saab V4. Den tjänade bra under några år, men fick till slut bytas ut mot en Volvo. Nu är sagan slut för Saab, och Volvos framtid är också osäker.

I dag kom beskedet att GM inte tycker att Spyker var den köpare de önskat. Det blir nedläggning i stället. Visst hade det varit glädjande om Saab hade kunnar fortsätta. Men när bilarna inte säljs så måste något extra till. Nog kände jag viss tvekan redan med Koenigsegg, en sportbilstillverkare med något oklar uppbackning. När de så drog sig ur har det nog mest varit önsketänkare från inblandade parter. Holländska Spiker, ännu en liten sportbilstillverkare med ännu mera oklara finansiärer. Eller rättare sagt, de kända bakgrundsfigurerna ingav i vart fall mig inget förtroende. Gissningsvis hade EIB liknande tvivel. Det har ju också spekulerats i att de faktiska ägarna till Spyker, dvs främst den ryska bankiren, främst var ute efter lånet från EIB. Vad vet jag.

Visst är det sorgligt. Men att staten skulle gå in som bilfabrikör ser jag som uteslutet. Nu gäller det att räddas vad som räddas kan, för de anställda och betr den tekniska kompetens som Saab har.

Uppdatering. Läser div kommentarer i DN. Blir helt förbluffad att Lars Ohly där uttrycker sig på ett balanserat och rent ut sagt förnuftigt sätt. Det var inte precis igår som jag kunnat instämma med hr Ohly. Detta medan Peter Eriksson (mp) svamlar på om att staten missat att få en långsiktig ägare till Saab. Koenigsegg, Spyker och deras finansiärer-ägare? Hoppsan, Peter!

Lite lästips

Tid är en begränsad resurs. Vilket bl a leder till att kommentarer blir oskrivna. Så t ex prioriterar jag oftast att börja min online-stund med att kolla några favoritbloggar och finner att det jag tänkt skriva om, det har de redan kommenterat. Ibland har jag invändningar, gör en kommentar hos bloggaren, ibland instämmer jag, ibland leder det till att det blir en egen utläggning.

Idag läste jag Olle Wästbergs månadsbrev, med mängder av intressanta och koncentrerade kommentarer. Denna gång bland annat om de låga lönernar i Sverige. Men Scaber nestor har redan observerat det, så vad mera att säga? Olle har sina tidigare månadsbrev även på sin hemsida, dock ännu ej det senaste, det kommer väl så småningon även där, men han har skrivit en artikel i SvD om ett annat intressant ämne, behovet av arbetskraftsinvandring, för den som vill fördjupa sig i det.

Johan Westerholm har på sin blogg kommenterat förslaget om grundlagsändringar, och han har i grunden samma uppfattning som jag har. Möjligen skulle jag gärna se en något snabbare takt i den mån förslagen går i rätt riktning, om ni förstår vad jag menar. Johan noterar även att moderaterna i vart fall verkar markera en något öppnare attityd i upphovsrättsfrågor, och ger piratpartiet god credit för detta. Han konstaterar också att Jan Björklund för en gångs skull kommit med en bunt hyfsade förslag betr skolan. Instämmer. Varken han eller jag är annars speciellt positiva betr Björklunds förslag, för att inte tala om dennes sätt att presentera tämligen goda förslag på ett så kantigt sätt att presentationen förtar det positiva innehållet.

Avslutar med att notera att FarmorGun har kloka ord att säga om hur demokratins gränser förskjuts, detta med avstamp i hur polisen behandlar fredliga demonstranter i Köpenhamn. Hon har även skrivit av sig kloka tankar om hur mycket man (som bloggare eller riksdagskandidat) ska engagera sig i och kommer då bl a in på psykisk sjukdom och kommentarer till bloggar.

Där slutar jag just nu, och övergår till att läsa tidningar och fler bloggar, göra div annat och försöka få upp värmen i händerna i detta kyliga klimat.

J M Keynes håller än.

Massor att kommentera idag, men jag väljer att slå ett slag för en liten artikel i DN idag, rubrik: "Keynes håller än idag". I hast hittar jag den inte i internetupplagan.
Kontentan är dock den att ekonomprofessorn Robert Skidelsky påpekar att ekonomilegenden J M Keynes, som ifrågasatts under några decennier, nu får nytt erkännande. Under högkonjunkturår har andra ekonomiteoretiker hyllats, men nu dominerar Keynes idéer över det renodlade marknadstänkandet.
Under 30-talet lyssnade politikerna inte på Keynes, och så gick det åt skogen också med depression och massarbetslöshet. Nu denna gång har politikerna i hög grad anammat hans idéer och satt in kraftiga stimulanser för att stötta ekonomin. Med resultatet att kollaps undvikits.

Keynes var under lång tid en förebild för socialliberala och socialdemokratiska politiker, innan de neoliberala ekonomerna för en tid tog över. Men han har också missförståtts och övertolkats så att många politiker frestats att detaljstyra efterfrågan.
För min del känns det skönt att Keynes nu erkänns igen, samtidigt som man ska vara försiktig med att övertolka honom. Hans tilltro till marknadsekonomin är sund, eftersom han samtidgt gör förbehållet att staten faktiskt måste ingripa i konjunkturreglerande syfte. För att inte marknaden ska ta död på sig själv.

Kommentarsregler

På förekommen anledning har jag skrivit en liten "programförklaring" i vänsterkolumnen om vilka regler jag har för publicering av kommentarer på denna blogg.

Eftersom detta är min blogg förbehåller jag mig rätten att avgöra om kommentarer ska publiceras. Jag gillar debatt, men ser helst att den dels håller sig till ämnet och inte öser ur sig personangrepp, dels håller en hyfsad ton i övrigt. Anonyma kommentarer tillåts (även om jag helst ser att kommentarer skrivs under ett namn eller en signatur) om de håller sig inom ramen för god ton samt håller sig till ämnet i den post som kommentaren gäller. Det är givetvis upp till var och en att diskutera på det sätt den vill, men här på min blogg prioriterar jag en saklig debatt - högröstade megafoner som inte vill diskutera utan bara propagera får finna andra fora, t ex en egen blogg.

Detta är en blogg som till största delen omfattar politiska kommentarer, i övrigt smärre personliga (men sällan utpräglat privata) funderingar. Diskussion ser jag som en viktig ingrediens i ett gott samhälle. Jag skiljer dock på meningsfull diskussion och på propaganda.

Jag har avvisat ytterst få kommentarer hittills, men det finns en gräns. Rena dumheter, osakligheter, personangrepp (på mig eller andra) eller ett oförskämt språkbruk, det är sådant som får hållas på andra platser. Det kan i undantagsfall innebära att en i övrigt hyfsad kommentar avvisas om den även brister ut i personangrepp och otidigheter.

Kaffe, te och diabetes

Är detta dagens största nyhet för många? Eller i vart fall bästa?

Detta att ny forskning visar att några koppar kaffe eller te minskar risken för diabetes. I pappers-DN toppar den nyheten, men i internetupplagan hamnar den en långt ner i listan.
Helt nytt är det dock inte att kaffe är bra emot diabetes. Dock är det inte bra med kaffepimplande för de med högt blodtryck, koffeinet är inte bra. Dessutom noteras att det inte är koffeinet som motverkar diabetes. Koffeinfritt kaffe funkar lika bra.

Det roliga för mig, som inte dricker kaffe, är att te nu också lyfts fram som lika nyttigt och verksamt emot diabetes. Möjligen dricker jag lite för lite te per dag.

Taktik eller ideologi, eller ideologisk taktik. Är partiegoismen viktigare än demokratins överlevnad?

Traditionella media har ett starkt fäste (i vart fall hos politiskt intresserade) påpekar Mary Jensen i sina Lördagstankar, som en delförklaring till att provvalsresultatet inte blev så lysande för henne. Det har hon nog rätt i. Mary är en ovanligt sympatisk moderat med starkt engagemang i de viktiga integritetsfrågorna. Att debatterande på internet inte når traditionella partimedlemmar är nog också en förklaring till att en del andra goda internetdebattörer inte heller de hamnat på så bra placeringar i sina provval.

Det viktigaste av traditionella media, vid sidan av SVT, är nog DN, vad man än tycker om det. Såväl nyheter som ledarartiklar och debattartiklar som publiceras i DN får stort genomslag även i andra "gammelmedia" - och i bloggarvärlden. Idag (12 dec) har Björn Johnson, statsvetare i Malmö, en debattartikel i DN som diskuterar sverigedemokraternas höga opinionssiffror. Det är en läsvärd och intressant artikel, läs den. I korthet går den ut på att påvisa att politikerna i riksdagspartierna har en naiv syn på sverigedemokraterna. Frågan ställs vad sd´s framgångar beror på, vad som är en opinion och hur den bildas, vem som sätter den politiska dagordningen och (gammel)medias roll. Han säger att "ta debatten med sd" är en naiv strategi. Att sd inte söker vinna en majoritet utan i st satsar på att mobilisera tillräckligt av de invandringskritiska att rösta så att sd kommer in i riksdagen. Och medelsvenssons bild av Rosengård är inte självupplevd utan den som förmedlas av media.

Slutsatsen är att riksdagspartierna inte vinner på att "ta debatten" med sd, för det gör bara att sd får publicitet för det som är deras profilfråga. Oavsett vem som vinner debatten så vinner då sd att deras presumtiva väljare mobiliseras.
Vad som är mera oklart är vad Johnson anser är en bättre taktik, frånsett att gammelpartierna ska ställa sd´s lokala företrädare till svars för vad de gjort och vill.

"Preliminärt" är jag benägen att hålla med Johnson om att debatter om invandringspolitik mellan t ex Reinfeldt eller Sahlin mot Jimmie Åkesson är kontraproduktiva. Däremot kan man inte helt lämna åt sidan att för väljarna göra klart vart sd´s politik för och hur odemokratisk och omänsklig, för att inte säga integritetskränkande, som sd´s politik är.
Dessutom bör de lyfta fram och söka sätta på dagordningen andra frågor, som viktiga för väljarna. Frågan är då bara vilka matcher som partierna klarar av att föra...

Exempelvis ekonomi, sysselsättning, sjukförsäkring är ju viktiga saker. Men i en debatt som ska övertyga ev sd-sympatisörer är de inte speciellt profilerade... Och drar man fram äldreomsorg och pensioner så ligger i vart fall allianspartierna risigt till visavi sd.

Integritet och rättssäkerhet då? Mja, då skulle ju piratpartiet komma i debattens fokus, och det vill ju inte riksdagspartierna... FRA-lagen vill de helst glömma och gömma över valet.

Fastän detta sätter fokus på aspekten vad partiernas taktik är contra deras (påstådda) ideologi.

Som jag vill se det är (bör) den övergripande ideologiska grunden för riksdagspartierna vara ett demokratiskt styressätt med mänskliga rättigheter, rättssäkerhet, integritet, humanitet.

Det borde innebära att en ideologiskt grundad taktik borde vara att bekämpa odemokratiska krafter, sådana som sverigedemokraterna. När man drar in sd i debatten är det alltså demokratiaspekten som ska diskuteras, inte invandringspolitiken!

Det borde också innebära att riksdagspartierna inte ska vara rädda för (ur demokratisk synpunkt) att debattera och ta upp frågor som främst förknippas med piratpartiet, dvs integritet, rättssäkerhet etc. Trots att de (flesta) torde förlora den debatten till förmån just för demokratin.

En taktisk, partiell "tystnad" betr invandringspolitiken för att i stället fokusera på demokratin, det skulle försvåra för sd, men möjligen gynna pp.

Är det ett svårt ställningstagande för våra riksdagspartier?
Vilket av de nya partierna vill de helst se i riksdagen, det odemokratiska sverigedemokratiska partier eller det för demokratiska fundamenta så brinnande piratpartiet?
Är partiegoismen viktigare än demokratins överlevnad?

Och vad vill de traditionella massmedia?

Rawls, LO och klyftorna

Mark Klamberg har en liten bloggpost den 9 dec med rubriken "Sverige blir mer rättvist" där han i vanligt försynt stil undrar (i påstående ton) om inte en av socialliberalismens teoretiker, John Rawls, skulle ha varit mycket belåten med en utveckling där de sjuka etc fått en inkomstförbättring på +0,86% samtidigt som förvärvsarbetande fått +3,3% per år under perioden 1991-2007. Detta med anledning av en DN-artikel den 8 dec av ett par LO-ekonomer där de påvisar att skillnaderna mellan fattiga (+15%) och rika (+88%) ökat dramatiskt, såväl under sosseregering som under "borgerlig"regering.

Nja, jag menar att där drar Mark för långtgående slutsatser. Att den som har lyckan att vara frisk och ha jobb har högre inkomst än den som drabbats av sjukdom och arbetslöshet är något som de flesta accepterar, om skillnaden inte är för stor. Men att det är bra med ökande skillnader i välfärd för lyckliga och olyckliga, det är en annan sak. Socialliberalismen innebär socialt ansvarstagande, utan det blir det ingen välfärdsstat. Att förvärvsarbetandes redan högre inkomster ökat ungefär fyra ggr så mycket som de sjukas, det urholkar den välfärd som karatäriserar ett rättvist samhälle.
Än mera iögonfallande är den våldsamma ökningen av skillnaderna mellan de 10% sämst resp 10% bäst ställda. Inte bara av rättviseskäl. Iögonfallande skillnader av denna storlek blir en psykologisk faktor som driver på lönekrav och därmed ökar prisnivån för alla, vilket givetvis främst drabbar de med låga inkomster.

Jag vill nog mena att det är främmande för John Rawls att förespråka ett samhälle med djupa och ökande klyftor mellan de fattigaste och de övriga, vare sig de övriga definieras som den stora majoritet som har fasta, goda jobb, eller de rikaste 10 %-en.

Jag kan inte svara för vad LO anser. Men för mig är det mera naturligt och eftersträvansvärt med en jämnare fördelad välfärd, än med det som Mark insinuerar - jämnare fördelad fattigdom. (En jämnt fördelad fattigdom är snudd på kommunism, vilket ändå inte LO kan beskyllas för att förespråka.)

Rawls differensprincip säger att skillnader i inkomst och andra grundläggande nyttigheter ska ordnas så att tillgångarna för de sämst ställda maximeras. Visserligen accepterar han en lönedifferentiering för att motivera människor att utbilda sig eller arbeta hårdare. Det är ju OK. Men, utifrån detta kan man inte dra slutsatsen att de som är sjuka eller inte har jobb (dvs de som inte kan arbeta hårdare!) skulle ha en succesivt sjunkande inkomst i förhållande till andra.
Tvärtom anser han ju att ett samhälles ökande inkomster (t ex genom att de som arbetar får högre inkomster) används till att fördela till dem som har det allra sämst ställt.

Så ser jag, som socialliberal, det också.

(OBS, av för mig oförklarlig anledning så fungerar stundtals inte länkningsfunktionen för mig.)

Det är inte synd om regeringen!

I riksdagsdebatten igår, om den senaste turneringen om sjukförsäkringen och dess brister, så pucklade m resp s-förespråkarna på varandra väldeliga. Debatten om självmordsbenägna sjuka var direkt pinsam. Jag tycker i vart fall att det var pinsamt att höra Veronica Palm (s) hur hon skrämde med just självmordsrisken. För det är just att skrämma. MEN, lika illa var det att höra m-företrädare, t ex Gunnar Axén, förringa denna risk. För vad jag förstår har det faktiskt förekommit självmord.

Svaret på hur folk uppfattar regeringen kom i dagens SCB-partisympatiundersökning. De rödgröna får 50%, alliansen får 42,1% och sverigedemokraterna får 5,1% . Förlusterna för alliansen kan till stor del skyllas på sjukförsäkringsschabblet. Däremot kan jag inte se någon anledning till att s går fram pga av egen aktivitet i den frågan, de bara drar fördel av regeringens straffbart dåliga politik. S och v har inga bra ledarpersoner, vilket även gör deras politik suddig och osäker. Däremot så har mp Maria Wetterstrand, och som det ser ut idag skulle jag inte bli förvånad om mp klarar hem 10% i valet.

Alla partier måste ta sd på allvar nu, inte bara tycka att de är illa, utan ta debatten med dem. Klargöra skillnaderna. Det gäller även piratpartiet, som hamnat i skymundan nu pga vilka frågor som dominerar debatten. Borde inte pp hitta en integritetsaspekt i sjukförsäkringsproblematiken? Och i invandringspolitiken! För att göra klar skillnaden till sd i sista fallet och gentemot alliansen (främst?) betr sjukförsäkringspolitiken. FRA-lagen är viktig, men integriteten rör fler områden!

Christina Husmark-Persson är nog en av de värsta olyckorna som drabbat alliansregeringen. Vissa delar av det hon säger låter bra, men utformningen av hennes förslag och hur hon motiverar dem... då tar man sig för pannan.
Ändå har hon ett sätt att tala och modulera sin röst så att den låter snäll och välmenande som påminner om det förre utvisningsministern Barbro Holmberg (s) hade.

Jag måste erkänna att jag har oerhört svårt för människor som uttrycker omänskliga åsikter på detta "väloljade" sätt.
Då känns klarspråk betydligt bättre, då vet man var man har dem. Ex-vis uppskattade jag Lars Ohly bättre när han sa att han var kommunist. Nu glider han undan och smörar betr sin kommunistiska ideologi (pga att det krävs för att han ska få vara med s+mp) på ett sätt som inte känns ärligt.

Summa, det är inte synd om regeringen! Den har själv bäddat för sina dåliga opinionssiffror. Oppositionen seglar i medvind inte av egen kraft, utan pga alliansens dålighet. Sd´s medvind beror på försumlighet hos alla övriga partier. Piratpartiets motvind beror på att de inte hittills lyckats förklara att personlig integritet och rättssäkerhet innebär att de måste ta ställning i betydligt fler frågor än FRA-lagen och IPRED.

Har Fk dödlig cancer?

Mycket har skrivit de senaste dagarna om regeringen klantande (snällt sagt) betr ersättningsreglerna för långtidssjuka, och då speciellt cancersjuka. De flesta är, givetvis, mycket negativa.

Negativ är även kommentaren på Sagor från livbåten, med en annorlunda vinkel. Den koncentrerar sig på försäkringskassans byråkratiska inställning och dokumenterade förmåga att inte se avsikten med olika regler, att göra så att människan ofta råkar i kläm. För att avhjälpa detta lämnas ett stort antal konstruktiva förslag, läs själv på länken.
Det är så man undrar om försäkringskassan själv drabbats av en dödlig byråkratisk cancer.

Den enda bristen i inlägget är att det tar bort lite av ansvaret för att faktiskt regeringen har ansvaret för de regler de sätter upp.

Minareter och demokrati

Sagor från livbåten uppmanar till att delta i en "minaretomröstning" som finns i bloggvärlden. Gå gärna in och kolla där, och rösta. Kom bara ihåg att Ja är lika med förbud, Nej betyder att man tillåter minaretbyggen.

Jag menar att man ska få bygga de religiösa byggnader man vill, inklusive minareter. Nej till förbud alltså. Det är en del av religionsfriheten. I Sverige har vi lagfäst religionsfrihet, och har sett det som en viktig del av demokratin!
Böneutropande, klockringning och liknande buller måste följa lokala bestämmelser för att minimera olägenheter, spec då på obekväma tider, t ex tidiga morgnar och sena kvällar.

Jag har vistats i Filippinerna i några omgångar, det är troligen världens mest kristna (katolska) land. Ett land där snart sagt alla religioner finns på plats, och där muslimerna är en märkbar minoritet i de södra delarna (Mindanao). Självfallet finns där massvis med moskéer och minareter. Oftast vackra byggnader. Dock ska erkännas att det är lite störande med de eviga böneutropen på hög volym. Men, som sagt, det är ngt som man rimligen i god sämja borde komma överens om hur man ska reglera för att minimera det störande bullret.

En kritisk kommentar på "Sagor-bloggen" menar att kristna kyrkor inte får byggas i muslimska länder. Vilket visar hur litet en del människor vet om hur det är utanför Sverige. Visst kan det förekomma att kristna inte alltid ses med blida ögon, men även motsatsen finns, och kyrkor, visst finns de! (Se gärna denna länk)
En annan kritiker menar att det inte är demokratiskt att inte följa "folkviljan", apropå den schweiziska folkomröstningen.
För enkelhetens skull citerar jag Marcus Fridholms svar: "Även om man respekterar folkviljan innebär det inte att man måste tycka likadant, propagera för det eller låta bli att reagera och skapa opinion.
I demokrati ingår för övrigt även att respektera minoriteter och mänskliga rättigheter. Eller för att ställa det på sin spets, så innebär inte ett majoritetsbeslut att gasa alla Judar att det är fritt fram för brunskjortorna. Så Gudmundsson på SvD har en poäng när han påpekar att mänskliga rättigheter inte är föremål för majoritetsbeslut. Religionsfrihet är en av de mänskliga rättigheter vi räknar som centrala för en modern demokrati, schweizarna är farlig nära att förgripa sig på den principen."

Jag stryker under; i demokrati ingår att respektera minoriteter och mänskliga rättigheter.

Tillägg. Har kollat runt lite mer hos andra bloggar i detta ämne. Ex-vis hos Amanda Brihed och Lilla O m fl. Blir chockad över de ytterst negativa (ofta anonyma) kommentarerna, vilken rädsla och hat som där visas emot muslimer som grupp. Det verkar som att sd-anhängarna satt fart på hela sitt nätverk. Vidriga, människoföraktande kommentarer.
Jag vet inte på rak arm hur det är i Schweiz, rent grundlagsmässigt, men hörde en kommentar från det landet där just det grundlagsmässiga ifrågasattes betr folkomröstningar av detta slag, dvs som ifrågasätter demokratin.
Vill betona, än en gång, att en svensk (s.k. rådgivande) omröstning som den in Schweiz bryta mot grundlagens bestämmelser om religionsfrihet. Och dessutom innebära en odemokratisk diskriminering av en minoritet. Grundlagar avskaffas inte genom tillfälliga och uppiskade opinoners krav på folkomröstningar.

Låt oss inte glömma hur nazismen genomförde ett avskaffande av demokratin inom ramen för demokratiska spelregler. Demokratins grund är faktiskt respekt för individen, för minoriteter, för mänskliga rättigheter.

Att försöka använda demokratisk fernissa för att avskaffa de demokratiska grunderna för ett civiliserat samhälle, det är sjukt, perverst.