Att utse Cecilia Malmström, nu EU-minister (fp), till Sveriges nya kommissionär är ett bra val. Hon kommer säkert att göra bra ifrån sig. Det brukar hon göra. Jag skulle gissa att hon blir klart effektivare än Margot Wallström.
Dock innebär det en försvagning av regeringen, trots att hon gentemot allmänheten trots allt är lite okänd, och i skuggan av Carl Bildt.
Även för fp är det en förlust. Hon är en av de som mer än väl skulle kunna ersätta Jan Björklund som partiledare. Nu placeras hon bort en bit från den svenska politiken. Även som folkpartist arbetar hon lite i skymundan, men skulle nog kunna växa som partiledare. Dessutom är hon faktiskt lite mera liberal, ja till och med socialliberala tendenser, än vad Jan Björklund är. Jag tror inte hon skulle kunna bli den som fick fp att återvända till liberalismen, men en bit på väg skulle hon nog orka med. Och kanske, med lite tydligare liberala signaler skulle måhända en del nedtryckta eller avsomnade liberaler inom fp vädra morgonluft.
Nu blir det inte så. Det blir i stället EU som får Cecilia. Frågan nu är vilken post hon får ta hand om.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar