Kan FRA-omröstningen bidra till en ny politisk situation?

Vad gör vi efter FRA och partiledardebatten?
Efter en tämligen trist partiledardebatt och omröstningen om FRA-lagen samma dag så börjar jag fundera över det framtida politiska landskapet i Sverige. Det allmänpolitiska läget har blivit allt tristare och är, ur min synpunkt, urspårat i flera år. Inte har det blivit bättre av det märkliga spelet kring FRA-lagarna, där de partier som traditionellt borde stått för integritet och skydd för medborgarnas rättigheter plötsligt och utan förvarning blivit integritetens och medborgarrättens motståndare.

Folkpartisten Camilla Lindberg var den enda på allianssidan som hade modet att inte stödja version 2.1 av FRA-lagen, hon avstod.

Att den röd-gröna röran säger sig vilja riva upp FRA-lagen vågar jag inte lita på, därtill är deras historia i frågan alltför tvivelaktig. Jag ser det mera som ett taktikspel för att fånga upp en bred opinion, och komma åt regeringen, än en vilja att verkligen göra om FRA-lagen (-lagarna) på ett vettigt sätt.

Piratpartiet (pp) säger då: rösta på oss. Kommer vi in i riksdagen, och då blir det troligen i en vågmästarställning, så lovar vi att stödja det alternativ som river upp FRA-lagarna och andra integritetskränkande lagar.

Men fullt så enkelt är det ju inte. Piratpartiet har inget tillnärmelsevis heltäckande program, även om integritetsfrågan och rättssäkerheten är viktiga frågor. Och jag vill inte rösta i blindo utan att veta vilka de kan stödja. Ja, ännu värre, jag vill inte att de stödjer något av dagens block! Alliansen är helt moderatdominerad, och präglas av en politik där maktetablissemanget står emot medborgarna, den för en extrem ”batongpolitik” och för ökade klyftor i samhället. OK, finanskrisen har hanterats hyfsat, men betr lågkonjunkturen finns en del att anmärka. Och så var det en massa annat.

Tyvärr litar jag inte en sekund på det röd-gröna alternativet heller. Deras ekonomiska politik är inte trovärdig, och jag ser mest taktik i deras motstånd mot de sociala nedskärningarna. Sossarnas förnyelse har kommit av sig och att gå i hand med vänsterpartiet gör inte saken bättre.

Idag finns bara två alternativ att välja på. Cementerade verkar det. Behöver det vara så? Tidigare var det en mera öppen situation och det fanns ett socialliberalt folkparti, som stod för ett anständigt alternativ. Numera är det ett lydparti till moderaterna, och ibland till höger om dessa. Socialdemokraterna och vänsterpartiet är allmänt opålitliga och för kollektivistiskt inriktade. Miljöpartiet har i viss mån utvecklats i rätt riktning som ett kvarts socialliberalt parti med grön färg, men är för hårt lierade med soss+vänstern.

Vad händer om (pp) kommer in i riksdagen? Kan det spela en roll? Tja, om det över huvud taget kommer in tror jag beror på om de breddar sitt program, och då i något slags liberal riktning, vilket skulle stämma med deras inställning till integritets- och frihetfrågor. Men hur många vill rösta på ett parti, som (som idag) säger sig kunna stödja vilka som helst av de ”blå” eller ”röda”? Men säg att de breddar sig och opinionssiffrorna i god tid före valet visar att de kan komma in. Vad händer då?
Är det tänkbart att de andra partierna positionerar sig på ett sätt som skulle underlätta en regeringssamverkan i vad som annars kunde bli ett jämviktsläge där (pp) kan utöva ”utpressning”?

Kan och vill miljöpartiet i det läget lösgöra sig från s+v och gå i mera socialliberal riktning?
Kan och vill fp och centern, och eventuellt kd, lösgöra sig från moderaterna och återgå till eller bli socialliberala?

Kan det ”tillåtas” att piratpartiet, till och med utan breddat program, ska få spela Fru Fortuna och bidra till en cementerad blockpolitik? Eller kan (pp) bredda sig och därmed indirekt få de icke-socialistiska småpartierna att gaska upp sig och bli mera självständiga till moderaterna?
I ett sådant läge borde det dessutom finnas en möjlighet att moderaterna och/eller socialdemokraterna gled i rätt riktning för att möjliggöra en anständig politik i folkflertalets intresse, för medborgarrätt, för social rättvisa och medkänsla, för integritet och rättssäkerhet!

Visst ligger det ett önsketänkande i detta scenario, men dagens politiska läge är så bedrövligt att man måste se om det kan finnas eller skapas alternativ!