Mera om en landshövdings avgång

Avgång, ja, om att hon blev sparkad då, Marianna Samuelsson. Mitt inlägg den 6 aug om detta har också varit infört i PT den 8 aug. Många har också kommenterat det på bloggar. En av dem är förre mp-språkröret Birger Schlaug. Schlaug var för övrig språkrörskollega med Samuelsson en gång i tiden. Han anser också att hon gjort en stor tabbe. Något vill han dock nedtona det hon gjort med att lika behandling inför lagen inte finns.

Som om det skulle göra saken bättre. Att det brister mycket i detta innebär, som jag ser det, att alla avsteg från denna grundläggande princip måste bekämpas. Oavsett om de som särbehandlar folk av olika anledningar erkänner det - eller svänger sig och gör pudlar för att slippa ta ansvar. Ansvarsutkrävande är inte precis det som utmärker svensk förvaltningskultur. Tyvärr.

FarmorGun snuddar vid detta också. Men hon ställer också ett antal frågor i sammanhanget, som hon delvis också svarar på.
Jag anser dock inte att man generellt kan anse det oetiska att spela in uttalanden som makthavare gör, inte ens vid slutna sammanträden. Det kan tvärtom vara ett sätt att visa vad dessa verkligen står för, ett medel för att utkräva ansvar.

Och den personliga integritet, som jag värnar, är inte i fara av att en makthavares åsikter i tjänsen spelas in och offentliggörs. Tvärtom. Offentlighetsprincipen är viktig - men givetvis rör den sådant som innebär maktutövande etc, inte personliga förhållanden utan relevans.

Jag tror verkligen inte att det faktum att Samuelsson är en kvinna skulle ha spelat en roll när hon fick sparken. Och min erfarenhet av kvinnliga politiker är att de är minst lika förslagna och erfarna i politiskt rävspel som manliga kollegor. Samuelssons agerande både före och efter offentliggörandet av denna sorgliga historia visar att hon inte är lämpad för jobbet som landshövding. Men, som någon annan kommenterat detta, regeringen måste klargöra vad en landshövding egentligen ska göra och vara. Är det en reträttpost inför pensioneringen för mer eller mindre lyckade men förbrukade politiker? Vem företräder han/hon? Står han/hon över lagen?

Jag fick aldrig förtroende för Marianne Samuelsson när hon var aktiv politiker. Men inom mp hade hon förtroende, och där ansågs hon som jordnära och stående på de svagas sida. Det är möjligt att det var så, men som landhövding har hon visat på ännu en risk som både politiker och andra "höjdare" löper - att tappa kontakten med vanligt folk och deras vardag. Att makt korrumperar.

Samt att den som gjort respektabla insatser i en position inte per automatik är lämplig för andra (topp-)jobb.