Birger Schlaug refererar och kommenterar på sin blogg ett uttalande av Fores, den liberala tankesmedjan, chef Martin Ådahl om att sossarna och moderaterna kan komma att regera ihop efter valet, om det inte går som de vill.
Jo, jag vet att det finns en liberal tankesmedja, med inte tycker jag den har lyckats tänka fram så mycket hittills. Vare sig nytt, eller återuppväckande av de liberala ideerna, som idag är mycket slumrande inom de etablerade partierna.
Men OK, alltså m + s = sant, för att stoppa sverigedemokraterna från inflytande i riksdagen, om de skulle passera 4%-spärren. Det skulle vara ett tänkbart och realistiskt alternativ, menar Ådahl.
Nå, att moderatena (inte bara under Reinfeldt) och sossepartiet i mångt och mycket liknar varandra - samtidigt som de utmålar varandra som huvudfiender, för att mobilisera sina respektive anhängare - det har jag tyckt mig observera sedan flera decennier sedan. Och Schlaug är inte sen att påpeka att även han ser samma likheter.
Han skriver
"Deras partier har närmat sig varandra, först genom sossarnas förflyttning, sedan genom moddarnas. Deras vision är ökad konsumtion, evig tillväxt, mer arbete och smyganpassning till Nato. De är överens om 97 procent av statsbudgeten."
Att sossar och moderater i vart fall retoriskt förflyttat sig och närmat sig varandra är väl odiskutabelt. Med dessutom anser jag att i grunden bygger båda partierna på samma konservativa tankesätt, bevara det bestående. En partiarkal syn på sociala frågor etc. Så visst är de, frånsett en del frågor de söker profilera i valtider, mycket lika varandra.
Och nog är det bestickande att de är överens om 97 % av statsbudgeten. Å andra sidan brukar inte opposition, oavsett färg, lägga förslag som är alltför revolutionerande.
Det intressanta är att resonemanget utgår från iakttagelsen att makten är viktigare än den förmenta ideologin för dessa stora partier (och för mindre också, vill jag framhålla). Och med ett parti, i detta fall sverigedemokraterna, som kunde hota de stora partierna maktställning genom att det kan manövrera från en vågmästarställning, så förenas de stora för bibehållen makt.
Därmed kan de hålla de mindre partierna (c, fp, kd, v, mp) utanför inflytande också. Tänk så skönt... för m+s alltså.
I och för sig har jag inget emot att man vill eliminera ett annars tänkbart inflytande för sd. Men det ger ändå en obehaglig smak i munnen av att man vill dribbla med folkviljan när den inte passar.
Och jag ser en principiellt intressant öppning med detta resonemang för att även spela bort piratpartiet om det skulle bli det som hamnar i vågmästarställning...
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Att sossarna och moderaterna målmedvetet skulle arbeta tillsammans för att stänga ut nya alternativ är väl föga trovärdigt.
SvaraRaderaDäremot så bidrar de gärna till den mediala och allmänna vinklingen och stigmatiseringen av minoritetspartier. Det är nästan fult att vara kritisk till den etablerade hierarkin. Det är sant att skillnaderna mellan blocken tenderar att jämna ut sig och att färgerna vittrat bort. Frågan är då om det inte snarare är hälsosamt för politiken att det kommer in en ny uppstickare som går emot och erbjuder en valmöjlighet som inte är representerad i dagens politik.
Däremot ser jag inte SD som denna uppstickare då SD är starkt konservativa, och vi vet ju alla att konservatism och samhällsutveckling rimmar dåligt ihop.
En liten detalj jag observerat i denna riktning också: det hörs tongångar om "enmansvalkretsar" i kommuner ifrån både s+m när det gäller grundlagsändringar.
SvaraRaderaJag anser att en sådan ändring vore förödande för småpartier - det hade betytt en praktisk gräns på säg 40% istället för 4-8% som vi har som spärr idag. Detta eftersom väljare inte skulle "våga" rösta på trean - utan bara på ettan eller tvån. Jfr. med stater i USA - elektorer.
Nu må jag vara partisk, eftersom jag är bekant med Martin, men jag är ganska imponerad av vad Fores lyckats med hittills.
SvaraRaderaAtt organisera de intressantaste och mest omtalade eventen i Amledalen, två år i rad, tycker jag visar på att det är en tankesmedja som lyckas röra om i grytan en del...
Mattias A. Betr medvetenheten hos s+m vet jag inget, däremot ligger det liksom i deras natur att göra så. Dels är (anser de sig) stora, dels i mycket till förvillelse lika.
SvaraRaderaOch visst är det hälsosamt med uppstickare! Om de kommer med ngt nytt, utgör verkliga och gärna anständiga alternativ. Och sd´s konservatism är ju värre än både sossarnas och moderaternas. Plus att de har annan illaluktande bråte med sig.
Olof Bj. Javisst. Så är det. Under förevändning att "skapa" arbetsdugliga (!) majoriteter i riksdagen ser s+m inga betänkligheter i att diskriminera en stor del väljare och minska alternativen. Liksom försvåra för uppstickare.
SvaraRaderaM Lake B.
SvaraRaderaHaha, ja kanske är du för nära Martin Å och sitter för nära "makten".
Jag vet hur det är, när man jobbar hårt med politik så tror man gärna att ens engagemang och delas av alla människor, och att information om vad man/partiet gör når ut.
Det är bara ytterst lite som når utanför kretsen av "närmast sörjande". Även betr olika tankesmedjor. Om de inte gör något verkligt spektaluärt.