I Japan har premiärministern utlyst nyval. Som alltid sedan andra världskriget (med ett undantag, om jag minns rätt) är denne en av de ledande i det s.k. liberaldemokratiska partiet.
Jag minns att i min ungdom reagerade jag emot partiets namn, eftersom det (redan då) knappast var speciellt liberalt. Nu som då är det en koalition av olika intressegrupper med i huvudsak tämligen konservativ inriktning, vars egentliga mål först och främst är att ha makten. Ungefär som dagens svenska Allians.
Det andra stora partiet idag i Japan är Demokraterna, utan liberalt prefix, men i praktiken mera liberalt och mitteninriktat än Liberaldemokraterna, som söker stöd högerut om det behövs.
Idag är jag mera luttrad över hur ytterst lös kopplingen mellan ett partis namn och dess eventuella (och påstådda) ideologi ofta är.
Moderaterna är varken konservativa i traditionell mening eller liberala. De är däremot mycket lika liberaldemokraterna i Japan i sin vilja att söka och behålla makten genom att vara ytterst pragmatiska och bortse från ideologi. Sak samma med folkpartiet, det som en gång kallade sig liberalt - och ännu gör vid högtidliga tillfällen. Det är numera ett moderat-light parti, eller rättare sagt mera höger än dagens moderata höger. Centern är också ett högerkantsparti vart ledstjärna främst är makten. Och kristdemokraterna är inte speciellt kristet inriktade. Sak samma med oppositionspartierna. Utslätade till en soppa som ska synas smaklig för att återvinna makten. Men ideologi, inte då.
Så egentligen är det väl så att inte bara de allianspartierna är som liberaldemokraterna i Japan, det gäller alla riksdagspartierna.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Det är en intressant diskussion som pågår vid sidan av diskussionen om Stockholmsprogrammet: - Finns det underlag för ett samgående mellan C och FP? Eller rent av en ny partibildning?
SvaraRaderaDu låter bitter. Hör jag fel?
SvaraRaderaFramor. Jag ser inte det som angeläget eller lämpligt med samgående mellan c och fp. Det är idag förlorade partier, utan liberalism.
SvaraRaderaStörre chans att ett av dem återtar sin gamla liberalism än att ett sammanslaget maktparti gör det.
Rikard. Ja, visst är jag bitter. Liberalismen är en god ideologi, som för de partier idag som säger sig vara det bara används som en etikett utan innehåll.
Såklart att jag är bitter. "Någon" har förstört och kidnappat namnet och skapat partier som är närmast motsatsen till vad de borde vara.