Obama och FRA; spridda morgontankar

Grattis till Obama! USA och världen behöver förändring. Jag känner en stor lättnad över att Bush-eran nu definitivt nalkas sitt slut. Egentligen känner vi inte Obama så väl, men han förefaller dock ha en mera lyssnande attityd än både Bush och många andra mera ..... traditionella politiker. I och för sig tror jag att McCain också skulle kunnat bli bättre än Bush, men risken är ändå att det skulle bli för likt Bush trots McCains försök att distansera sig från Bush.

Inte är det lätt att placera amerikanska politiker enligt en svensk skala. Obama är dock definitivt inte någon socialist. Jag skulle kanske våga beskriva honom som en pragmatisk (social-)liberal. Som en i många avseenden anständig mitteninriktad icke-socialist. (Men i USA anses ju liberal och socialist som närmast synonyma begrepp... vilket säger en del om det politiska klimatet i USA.)
Obamas negativa inställning till frihandel har flitigt åberopats i svensk debatt, men det är möjligt att det överdrivits. Däremot är han anhängare av dödsstraffet. Men hans sansade och samtididgt engagerade tal om förbättringar av ekonomi (och sjukförsäkringssystem!) mm har skapat en hopp om förändring. Nå, detta om detta.
Trots allt så känns framtiden lite ljusare efter detta val.

I Sverige har vi vår än en gång uppblossade FRA-debatt. Jag vill mena att det är ett demokratiskt renlighetskrav att lagen inte träder i kraft innan tilläggen är utredda och preciserade, enl fp-kritikernas intentioner.

Att det inte räcker är en annan sak. Men, vi får ta en sak i taget. Vi får komma ihåg att det är en ändring av attityden till politiken som måste till. Det måste in hederlighet och öppenhet.
Att bara kräva "riv upp", att köra huvudet i väggen, det är att ge upp. Att ge fra-kramarna "rätt".

Vi ska kräva att lagen rivs upp, men först ska regeringen hålla sina löften till de interna kritikerna! Det får inte bli legitimt att sätta klackarna på kritiker och vrida om för att tysta dem, genom svek.

De politiker som vågar protestera inom systemet måste få känna att det lönar sig. Annars är risken stor att de ger upp. Låter sig infogas i den stela maktapparaten, bli tysta.
Vill vi det?

Jag slås av att den entusiasm vi FRA-motståndare har, den har likheter med den hos Obamas anhängare. Skillnaden är att "vår" fråga är viktig men uppfattas inte (ännu) av den stora massan som viktigast. Och vi har ingen karismatisk Obama som frontfigur.
Obama tillhör inte det politiska etablissemanget, även om han kommit fram genom det befintliga partisystemet. Och det är ingen tvekan om att i USA är personen många gånger viktigare än partierna för väljarna.
På ett sätt är varken Obaman eller McCain några typiska representanter för sina partier, båda står i viss mån i opposition till partipamparna.

Tänk om vi kunde få uppleva något liknande i Sverige. Att vi fick fram starka, kunniga och öppna politiker inom dagens system, som tog en match mot partibyråkratierna. Och vann!