Nu är det ju inte precis bara Sten Tolgfors som mailar mig. Ibland är det en mängd mail som matchar de kvantiteter som vissa riksdagsledamöter säger sig få... som ursäkt för att de inte svarar på "riksdagssvar.se".
En av de som svarat på riksdagssvar.se är fp-ledamoten och FRA-lagskritiske Agneta Berliner. Hon har även svarat på mail från mig. Meddelar att hon först inte tänkt svara om FRA-frågorna, pga tidsbrist, men ändå gjorde det. Vilket hon nu är glad för. Och vi är glada också, eftersom vi ser att hon svarat helt korrekt och att hennes kritik mot lagen är grundad på faktakännedom.
Det vi aktiva FRA-kritiska medborgare måste förstå är att riksdagsledamöterna har fullt upp med jobb i riksdagen. De dränks i papper om mängder av ärenden. Och en del prioriterar då bort väljarkontakterna.
Dessutom är det ju ett fåtal som har sådant som försvarsfrågor, rättssäkerhet och integritet som sina bevakningsområden.
Detta faktum gör att jag mer än en gång ifrågasatt om riksdagen gör rätt saker. Jag vill tro att det skulle vara möjligt att lägga många frågor på andra (oftast lägre) nivåer. De måste få tid med de mest primära, grundläggande demokratifrågorna.
Det Agneta påpekar är just detta, att hon främst sysslar med frågor om skola, småföretagande, jämställdhet etc. Det gör att hon nu, efter att under lång tid nära nog uteslutande ägnat sig åt FRA, måste ägna sig åt sina huvudområden. Men, och det är intressant, hon är medveten om att FRA-frågan inte är löst med 25-sept-kompromissen. Den ska ju genomföras, och därför räknar hon med att det behövs en insats för att kolla regeringens slutliga (?) förslag för att det ska bli som hon och de övriga kritikerna avsåg. Trots att det inte egentligen är hennes bord.
Tillägg. I ännu ett mail kompletterar Agneta med att påpeka att hon inte tänker vänta tills propositionen med att kolla upp ärendet. Tvärtom vill hon komma in tidigare i processen, innan positionerna är låsta. Vilket hon förklarat för ett par av fp-topparna.
Jag ser hennes (båda) brev som mycket positivt. Och jag tror att vi måste vara rädda om våra vänner i riksdagen, så att de känner det meningsfullt att arbeta vidare även i denna fråga - och med närliggande frågor.
De måste känna vårt stöd.
Kanske måste vi även fundera på en alternativ strategi. En kringgående rörelse för att nå både målet med att avskaffa FRA-lagen och för att restaurera demokratin.
Det kan innebära att bevaka hur förslagen om integritetsbalk och integritetsprövning hanteras i riksdagen. Så att de leder till något vettigt.
---
Ser nu att också ett par andra av de FRA-kritiska folkpartisterna har svarat på FRA-frågorna. Det är Birgitta Ohlsson, som avgett ett helt korrekt svar med utförliga kommentarer. Det är också Maria Lundqvist-Brömster som, när man läser hennes kommentarer, också verkar veta vad hon skriver om.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
På lång sikt, ja till och med medellång sikt, behövs det alldeles tydligt förändringar i det parlamentariska systemet av idag.
SvaraRaderaOch att rikta in sig på en enda fråga som stor del av motståndet har gjort, och gör till viss del, är inte hållbart.
Men den stora grejen med FRA-lags-debatten är att det blivit så väldigt tydligt att det finns ett glapp att människor från flera olika delar av samhället kunnat samlas kring detta.
Riksdagssvar.se är sprunget ur denna kraft - låt oss inte tappa detta mellan stolarna av piratjägarlagar, ACTA-skräp och allt allt annat som är på gång.
Så jag säger : fokus på det viktiga (demokratifrågan) genom det tydligaste - FRA.
Att sprida våran gemensamma kraft över så vitt skilda lagar och strukturer som riksdag och EU, är en risk helt enkelt.
Det är med andra ord denna fråga jag kommer att koncentrera mig på även fortsättningsvis.
Ändring i det parlamentariska systemet skulle behövas redan idag, men det går knappast.
SvaraRaderaJag håller med dig, Olof. Och jag menar att vi inte ska eller kommer att förlora fokus om vi gör som jag beskriver. Vårda vänner, stödja förslag i rätt riktning. Och se hur vi bäst ska nå vårt mål. Går det inte med en väg får vi pröva andra.
Både emot FRA-lagen (det "mindre" målet) och det större, att restaurera demokratin för att rädda den.
Vilket gör att vi ska akta oss för att förvillas in på villospår. Målet måste vara klart. Och vi ska nog förstå att det kommer att läggas ut både villospår och dimridåer och andra avledningsmanövrar.
Även Birgitta Ohlsson har nu avgett ett svar i samma anda som Agneta.
SvaraRaderaDet känns positivt mitt i stormen att dessa båda kvinnor är "män nog" att stå upp!
Fortfarande dessutom .. alltså efter 25-september-nederlaget.
Bra skrivet Lars-Erick, och tänkvärt...
SvaraRaderaBra! Håll trycket uppe mot de riksdagsledamöter som är påverkbara, de behöver veta av både piska och morot från väljarkåren annars lyder de bara partiledningarna.
SvaraRaderaAtt Agneta Berliner har koll kommer inte som någon överaskning. Birgitta Ohlssons svar är (av samma anledning) inte heller någon kioskvältare.
SvaraRaderaDet som förvånar mig är de många övriga ledamöternas icke-svar. Tror de att de kan rösta om FRA-lagarna utan att behöva redovisa att de förstått vad de röstar för eller emot?
Partilinjer i all ära, men i grundläggande demokratifrågor har alla riksdagsmän ett ansvar att visa att de åtminstone förstått frågorna.
Politruck/Jan.
SvaraRaderaJa, varken Agneta eller Birgitta behöver ju välta några kiosker. FRA är ju lite större än en kiosk... Men det är ju bra att de svarar, och att de i svaren inte sätter sig i motsatsställning till oss FRA-motståndare, tvärtom. De förklarar svaren lite hur de tänkt sig fortsättningen, och visar att de inte är nöjda förrän tolkningarna gjorts i vart fall enligt deras mening.
Sen kan man verkligen undra över de andra, de som inte svarar, liksom över en del "lustiga" svar och "icke-svar", som visar att okunnigheten är förfärande.