Söndra och härska, det är FRA-kramarnas taktik.
Det är inte överraskande längre, men tydliggörs i Fokusartikeln på ett brutalt sätt. Många har upprörts över det. I de kommentarer jag läst finns en stark känsla av besvikelse över att det demokratiska systemet kan fungera på detta sätt. Att det i ledande positioner kan befolkas av individer som spelar ett så rått maktspel.
En dragkamp mellan olika grupper, ideer och departement finns alltid. Men åtminstone jag tycker mig ha anat att tidigare fanns det oftast någon grundläggande ide som man hade olika åsikter om. Inte bara ren och rå maktkamp.
Fokusartikeln lyfter fram, och gör än tydligare än vad som visats tidigare, hur FRA-lagens trixades fram utan djupare beredning, i ett spel mellan justitie, som var emot, försvarsdep som ville ha den, och finans som framför allt inte ville bli omkullsprunget av andra. I den smeten satt några trängda och okoncentrerade partiledare, som kommenderades av Reinfeldt. Sen har de inte våga erkänna hur överkörda och överrumplade de blev.
Tvärtom har de senare tillsammans med sina partiledningar piskat ihop sina skaror i riksdagen på ett skamligt sätt. Nu spekuleras om beskrivningen stämmer i alla detaljer, och vem som lidit mest. (Och det finns antydningar, som FRA-kramarna kan spela på i sitt taktikspel för att söndra.)
Det är oväsentligt. Det viktiga är att så får det inte gå till. Nu måste vi som är övertygade FRA-motståndare stödja våra parlamentariska företrädare. Och övertyga de vacklande så att de inser frågans allvar och försöka ge dem mod att åter ställa sig på rätt sida.
Partilojaliteten är inte det viktigaste, det är skyddet för den personliga integriteten. Det går inte att lappa och laga. Det går inte att kompromissa på 18 juni-lagens grund.
Självklart kan det vara taktiskt av dem att visa god vilja, men lagen måste rivas upp! Demokratin får inte gå i baklås genom att slå knut på sig själv.
Riv upp, gör om, gör rätt.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Det är teknokrati som råder - inte demokrati.
SvaraRaderaTja, byråkrater och teknokrater tar över från rädda, dåligt informerade politiker som glömt den ideologi de en gång förhoppningsvis hade.
SvaraRadera(Se mitt inlägg ovan.)
Som du säkert sett har Mikael Odenberg (MOD) dementerat uppgifterna i Fokus-reportaget hos PJ Anders Linder i SvD, vilket jag bloggat om. Fick en kommentar av en person, som ansåg MOD vara vittnesgill, men det ändrar inte på hans inställning i sakfrågan - han är för en allmän avlyssning och då har han förbrukat sitt förtroendekapital för gott. Det verkligt otäcka är att FRA bara är en del i ett större sammanhang inom EU, där Beatrice Ask och hennes stab varit involverade. Det är således en mycket liten klick politiker som är insatta och alla de övriga tvingas traska patrull.
SvaraRaderaHm, om någon detalj i Fokusartikeln är en aning fel, det ändrar föga av bilden. Det man vet är illa nog, och bekräftas i stort av artikeln.
SvaraRaderaJag kände sympati för MOD när han gick som försv-minister, men hans agerande och argumenterande i FRA-frågan har tagit bort all min respekt för honom.
Bea Ask tycker ju rätt betr FRA, men vågade inte ta strid för sin uppfattning. Att det finns tecken på nytt o mera strul i närliggande frågors behandling i EU gör ju inte saken bättre.
Som jag skrev i ngn kommentar ngnstans så när vi klarat hem FRA-njetet (vilket vi måste göra) så återstår fler strider, och först kanske visavi EU.
Det börjar kännas jobbigt för den som måste göra detta från en frivillig lekmannaposition, men vi har ju inget val när de välavlönade heltidspolitikerna inte fullgör sina uppgifter på rätt sätt.
Frågan är vilka vi ska sätta i deras ställe vid valet 2010. Svikarna är för många och de rakryggade FRA-motståndarna är för få. Och även om vi FRA-motståndare är många o kunniga så hur matcha fram nog många som kan fylla upp de vakansblivande stolarna?
För då måste vi hitta folk som både vill och kan ta över, och vars åsikter vi kan dela även i annat än FRA-frågan.
Det blir en lustig legion av okorrumperade pensionärer och unga frihetsälskande liberaler (med olika prefix).
kanske vi ska passa på att skriva under kravet på en författningsdomstol?
SvaraRaderahttp://www.forfattningsdomstol.se/
Jag är definitivt för en författningsdomstol om vi kan kringgärda den med regler, så att vi maximerar möjligheten att få oförvitliga ämbetsmän på posterna och en viss rotation - en myliberal domarkår som sitter på livstid är ingen höjdare ;-)
SvaraRaderaJust så Gun. Nyliberala, nej. De ska vara i möjligaste mån (social-)liberalt korrekta och bevaka grundlagens både bokstav och - än mer - syfte.
SvaraRaderaEn oerhört krävande och grannlaga uppgift, men viktig.