Är partierna för medborgarna eller för staten, apropå FRA-lagen.

Ser i AB en liten artikel om att medborgarna har ett slags beredskap för att rycka in om det krisar till sig. Lite vårdslöst uttryckt. Det är statsvetaren Erik Amnå som menar detta, enl en ny bok av honom. Därmed bekräftar han en del förmodanden som jag haft en längre tid. T ex att det som ansetts som politisk apati är en felsyn. Intresset är större än politikerna trott, det har bara tagit andra kanaler och delvis legat under ytan. Många har en stark vilja att engagera sig om det behövs. Däremot är inte de etablerade partierna speciellt lockande kanaler för detta intresse.

En viktig orsak till det till synes minskade intresset är att partierna lämnat det civila samhället och blivit en del av staten, den offentliga sektorn. Partierna är en del av etablissemanget, inte väljarnas ombud för att bevaka makten.

FRA-frågan syns vara en illustration till detta. Väldigt många människor har engagerat sig i denna viktiga och komplicerade fråga. Samtidigt har de en stor misstro till partiernas sätt att hantera den. Partierna ser sig som makten som ska kolla medborgarna. Då uppstår en förtroendeklyfta.
Men - folket har vaknat. Nu är det upp till partierna om de tar tillvara detta intresse, eller om de söker finna en "lösning" som tillfredställer dem själva, men inte står i samklang med de åsikter som så välartikulerat framförts av den "jourhavande" skaran medborgare.

Ska det bli en pånyttfödelse av demokratin - eller en fördjupad klyfta mellan partierna som en del av staten och medborgarna där nere, utan inflytande?

länk: http://www.aftonbladet.se/debatt/article3157138.ab