Intressant skatteförslag

På nittiotalet infördes i en ekonomisk krissituation den s.k. Värnskatten. Då förutspåddes att den skulle bli permanent, även om den beskrevs som ytterst tillfällig. “Självfallet” lever den kvar, trots att vi har en högerledd borgerlig regering.

Anders Borg vill inte avskaffa Värnskatten, i vart fall inte under denna mandatperiod. Det har fått ett antal moderater att gå i taket. De menar att om värnskatten inte avskaffas så springer moderaterna ifrån sin politik – vilket i detta fall är ideologi, eftersom det handlar om skatter. Den moderata pressen verkar också vara på samma linje som de moderata skattesänkarna, och emot den egna finansministern.

Med ett intressant undantag, Norrbottens-kuriren i Luleå. Tidningens ledarskribent menar att ett avskaffande av värnskatten inte gynnar arbetslinjen, som ju numera är det som alltid åberopas som överideologi av Borg och Reinfeldt. Höginkomsttagarna (över 42.000 kr/mån) skulle inte arbeta mera med sänkt statsskatt på de sista kronorna.

Kanske är det rätt tänkt. I den titt på senaset taxeringen som samtidigt publiceras i nämnda tidning så framgår att en icke obetydlig del av de mest välbeställda (i vart fall i Norrbotten) är hockeyspelare, läkare och så avsuttne s-ministern och numera Folksamchefen Anders Sundström i Piteå förstås (årslön 5,3 milj).

De som skulle må bra av sänkt statsskatt är de som idag tjänar under nivån för värnskatt, men ändå såpass att de betalar den “normala” statsskatten på 20 %, dvs i intervallet 28.000-42.000 kr. Tjänar man mindre så betalar man bara kommunalskatt (ca 33%).

Onekligen har NK rätt i att tröskeleffekten från 33 till 53 % är större, och berör fler!, än från 53 till 58 %! Även om 28.000 i månaden är en helt ouppnåelig drömnivå för mig, så lär det vara så att väldigt många svenskar idag tjänar strax under den nivån, och som skulle kunna stimuleras till mera arbete om de inte snubblade på en skattehöjning på 20% när de passerar 28.000 kr. Merparten av svenskarna är inte direktörer i börsbolag, kommunalråd, riksdagsledamöter eller andra utpräglade höglöneinkomsttagare.

Därför verkar det vara mera rättvist att sänka statsskatten för mera normala inkomsttagare i stället för den “värnskatt” som ligger på topp för en liten gynnad elit. I vart fall om man vill ha en solidarisk skattefinansiering av välfärden. Och om det samtidigt skulle gynna sysselsättning och arbete.