Två bra, två dåliga förslag.

Senaste veckan bjöd på både vin och vatten vad betr regeringsförslag.
Ett bra var att förtidspensionärer ska få bättre möjligheter att våga prova på att i någon mån kunna testa om de kan återgå i något slags arbete, utan att riskera att förlora sin pension. Visst finns det begränsningar i förslaget, men de är mindre än i dagens ridiga situation.

Ett annat positivt förslag var att starta imanutbildning med statligt stöd. Det utgår ju till utbildning av präster och pastorer. Det är visserligen inte statens sak att definiera och tolka religionen, men onekligen finns det en poäng i att tillhandahålla en utbildning som i övrigt ger en bra inblick i och, förhoppningsvis, förståelse för svensk lagstiftning och samhällssyn.

Sämre var onekligen förslaget att kräva att flyktingar ska ha skaffat både en fast jobb och bostad innan de ska kunna få hit sina anhöriga. Det verkar inhumant både mot deras barn och för flyktingen själv.

Det andra förslag är i sig ingen nyhet, men den har fått förnyad aktualitet. Detta att man inte ska kunna försäkra sig för att kompensera lönebortfallet vid sjukdom, att 75% ska vara max även om man privat eller genom avtal betalat in premier för en högre ersättning. Det kan i och för sig tyckas orättvist att någon ska få mera än vad som ingår i den statliga försäkringen. Men ska staten bestämma om vi ska få försäkra oss om ett drägligt liv när olyckan är framme och staten vill göra oss utslagna? Dessutom är det ju konfiskation.