08 mars 2009

Betr skydd av musik och medicin

Visserligen är musik ofta ett bra botemedel i vissa sjukdomstillstånd, men att musik ska ha ett längre upphovsskydd än patentskyddet för mediciner, nog känns det märkligt.
Upphovsrätten för musik är femtio år. Inom EU finns krafter som vill förlänga det till nittiofem år!

En medicin är skyddad i tjugo år.

Vad är det för konsekvens i detta? I båda fallen behövs ett skydd, men jag ser inte konsekvensen i dessa skillnader.

3 kommentarer:

Rikard sa...

Hej!

Ska man vara petig så är upphovsrätten (C) (för kompositören) på musik livstid plus 70 år (som med litteratur).

Femtio år gäller de sk närstående rättigheterna (P) på fonogram (inspelningar) och de innehas oftast av skivbolaget som gjorde ljudupptagningen.

Gissa vilka det är som vill förlänga de närstående rättigheterna och gissa vilka samvetsoffer de framhåller som vinnare på förlängning. Ledtråd: de säger inte att det är skivbolagen själva som tjänar på detta utan hävdar att en annan grupp kommer tjäna på förlängning.

Michael Gajditza sa...

Utan upphovsrätt kommer ingen att skriva, ingen att måla, ingen att göra musik etc. etc.

Vilken tur att ingen berättade detta för Shakespear, DaVinci, Mozart.........

Lars-Erick Forsgren sa...

Rikard. Du har rätt, men det var bolagens skyddade period jag tänkte på. Men hur som helst, med förlängda tider blir det extra, "eviga" inkomster för bolagen utan att de behöver göra ngt. Liksom att arvingar kan leva gott på det som en konstnär en gång skapade - och ofta då fick uselt betalt för.

Visst vore det bättre att de som skapar ngt får bättre betalt genast än att arvingar och bolag ska leva gott på "upphovet"? Idag är det en snedfördelning, som inte gynnar den som skapat, bara de som säljer och ärver.
Jag ser det i alla fall som moraliskt tvivelaktigt som det är idag. Men det lär inte bli bättre om Jan Rosen ska se över upphovsrätten...