Vallstakyrkan (se nedan) Bilden t h visar den tavla som omtalas längre ner i texten, som pappa hittade på vinden i Vallsta. Pappa undervisar en grupp söndagsskolebarn i Lilla salen, ca 1959.---
Första bloggposten 2024 handlar om tankar pch reflexioner som väcktes av söndagens tevegudstjänst. Från Linköping och Equmeniakyrkan där.
Först, SÅ fullsatt. I stor, rätt så "modern" kyrka, i vart fall från senare halvan av 1900-talet. Enkel, sober utsmyckning.
Jag är född och uppväxt i missionskyrkor, dvs tillhöriga SMF, men idag (sen ett antal decennier) är SMF en del av Equmenia. Vilket känns konstigt för mig, även om jag i o f sig inte har något emot det. Som vuxen har jag mest gått i en kyrka, tillhörig Svenska Kyrkan såväl före som efter år 2000, då Svenska Kyrkan upphörde att vara Statskyrka, och blev fri. Men med fortsatt allt glesare mellan gudstjänstdeltagarna.
Men dagens teve-gudstjänst var fullsatt, såvitt jag kunde se.
En annan reflexion var att dagens gudstjänst innehöll en liten stund micro-söndagsskola. Inte helt ovanligt numera, men ofta då förlagd till en sal i källaren eller annat biutrymme, men samtidigt som gudstjänsten.
Nå, dagens lilla söndagsskolestund öppnades med ett "utrop" att det var så trevligt med så många barn. (Runt ett dussin.) Det fick mig att minnas söndagsskolan i lilla stationssamhället Vallsta, på min tid. En timme före gudstjänsten i Lilla Salen. Det var säkert minst 3 ggr så många barn där och då. I åldrar från före skolåldern och till de som gick i klass sex-sju (det var sjuårig folkskola på min tid). Alla barn gick inte i söndagsskolan, men väldigt många fler än i "storstaden" Linköping 2024. Min pappa var söndagsskollärare (och förblev tills han var 75 år), min mor var söndagsskollärare också, tillika organist i söndagsskolan, sen var det ytterligare bortåt ett halvdussin söndagsskollärare där, som fördelades på de olika "klasserna" efter den gemensamma inledningen. "Små, mellan och stora". Sedan efter lektionerna i "klasser" så var det en avslutande gemensam samling. Totalt ca 45-50 min. Kl elva började fm-gudstjänsten, som normalt hölls i stora salen, kyrksalen. Minns också att det fanns många varianter av frikyrkor i byarna, små enkla bönhus, missionshus, och missionskyrkor, baptister, många "fria" pingstförsamlingar etc. Men redan då (1950-60talen) så hölls det bara ett fåtal gudstjänster/år i en del stora missionshus. Byarna tappade befolkning, blev ren glesbygd.
Vallsta missionskyrka var en stor kyrka (kallas numera bara VALLSTAKYRKAN, möjligen pga av SMF är en del av Equmenia. Och pga utflyttning, och att äldre medlemmar avlidit så upphörde verksamheten i Vallstakyrkan - samordnades till andra orter i församlingen och kommunen (Arbrå). Sedan några år är den såld, men står kvar i pietetsfullt skick.
Jag vill också nämna att i Vallstakyrkan fanns och finns en stor och fin målning, föreställande "Jesus och kvinnan vid Sykars brunn". I Lilla salen finns också en fin målning i "gammal stil", som sattes upp under 1950-talet, efter att ha legat bortglömd på kyrkvinden i ett okänt antal decennier. Bild ovan.
Från dagens tevegudstjänst noterar jag att man inte helt följde Svenska kyrkans gudstjänstordning. Så var det även i min barndoms missionskyrkor, man var en fri kristen kyrka, som firade gudstjänst i den ordning som passade församlingen bäst, och enligt predikanten - och styrelsen.
Och nu som då så är det mycket av sång och musik i den fria Equmeniakyrkan. Det är en viktig del av förkunnelsen. Vid sidan av den talade predikan.
Se även denna länk.
https://www.blogger.com/blog/post/edit/35241987/390999461308123416