SJRs Jazzstipendier, m a a Börje Fredriksson

Riksjazzförbundet har en historia, som jag här inte ska redogöra för, men ändå försöka ge ett utsnitt ifrån den.
Från början, som kan räknas från 1948, låt oss säga det, hette det SJR och uttyddes Svenska Jazzklubbarnas Riksförbund, efter en del turbulens så, i st f att läggas ner, så ändrades namnet 1968 till Svenska JazzRiksförbundet, dvs med bibehållna initialer, SJR.  Vi stannar där betr namnet, men jag vill nämna en sak som var en viktig uppgift för SJR under några år, i sin jazzfrämjande mission: utdelandet av stipendier,  SJRs Jazzstipendier.

En notis, med länk till en inspelning på Youtube med Börje Fredriksson fick mig att gräva lite i sättningar och tidsföljd och när jag hörde honom live en gång i min ungdom (under hans korta livstid).
Jag gick då till boken "Svenska Jazzriksförbundet, Historik över SJR:s första 50 år", som utkom 1998, sammanställd av Göran Engström och utgiven av SJR.

Börje Fredriksson, SJR-stipendiat 1963

I skriften finns bland mycket annat listningar av var och när de s.k. jazzrixdagarna (årsmötena) ägt rum, vilka som spelat under de olika jazzrixdagarna - och vilka som fått SJRs jazzstipendier.

Då hittade jag snabbt att jag hörde Börje Fredriksson vid jazzrixdagen 1963 i Kolbäck. Jag minns att han i samband med detta fick stipendiet - och att han bl a hade trumslagaren Ivve Oscarsson med sig. Jag har faktiskt en minnesbild i min hjärna av både hur Börje spelade sin tenorsax och och Ivve Oscarsson spelade trummor där i Kolbäck.
Två stipendier utdelades detta år och den andre stipendiaten var trumpetaren Rolf Ekelund. Därmed ansågs rättvisa skipad mellan modernister och traditionalister. Klagomål hade framförts att stipendier "alltid" tilldelats modernister.

Det fick mig att fundera, för enl boken så anges inte att något stipendium utdelats tidigare. Och jag hade sedan gammalt en blyertsanteckning med Bosse Wärmell. Var det p g a att denne också fått ett stipendium, ja jag misstänkte det. Men VAR det så - och i så fall när? Och varför angavs det inte i boken?

Bosse Wärmell, SJR-stip

Rätt snart fick jag dock, med viss hjälp, bekräftat att Bosse Wärmell (ts) fått ett stipendium av SJR redan året före, dvs 1962. Att det sannolikt var det första som delats ut. Men att det inte delats ut vid 1962 års jazzrixdag, utan vid en spelning där Fredriksson spelade med sin grupp på jazzrestaurangen Gyllene Cirkeln i Stockholm  (enl notis i OJ).

Jag konstaterade också en del andra oklarheter i boken, men ska i detta sammanhang bara konstatera att året 1965 saknas betr uppgifter om stipendiater. Märkligt eftersom för 1966 finns uppgiften att Lars Sjösten och Jan-Gunnar Stolpe var stipendietagare.
Nå, efter genombläddring av OJ för 1965 så hittar jag en notis (ej på SJR-sidan!) om stipendiaterna för 1965, som ska ha fått sin stipendier vid jazzrixdagen i Gävle då (där jag var närvarande själv men inte har något minne av utdelningen)
Bengt Ernryd, Harry Bäcklund, Hans Carling. Jack Lidström var inte närvarande men var stipendiat, så inalles fyra stip detta år.

Troligen var 1966 sista året som SJR delade ut stipendier, i vart fall i denna form o på detta sätt.

(ska kompletteras ,,,, med frågor om ofullst musikermedverkan  på rixd )

Jazz - som tidning och tröja

Så ser den ut Jazztröjan. Dvs den t-shirt som JAZZ - Orkester-Journalen från 1933 ser ut. Jazz/OJ är ju världens äldsta levande jazztidskrift.
Som den mesta kulturen så drabbas också tidskrifterna av Coronas skadeverkningar.  Annonsera minskar drastiskt när inga konserter äger rum, publik får inte samlas.  Musikerna har inga jobb, inga inkomster.
Men vi vill ju att musiken ska leva, liksom musikerna och att vi kan både få lyssna till den om läsa om dem.
Jazz/OJ  har ju ingen stor upplaga och inte mycket annonser normalt sett heller. Men i o med coronas så blir det kraftigt ekonomiskt avbräck. Redaktionen  ropade därför efter stöd, bl a genom att vi köper JAZZ-t-shirten. Så det gör vi.

Om någon dag, när detta skrivs, kommer nr3/2020 ut i brevlådorna. Något tunnare men ännu levande, på grund av läsarnas stöd.

'

Ett land där pressfriheten ständigt kränks (Dömd)

Kort och gått. En redovisande artikel, från DN, 8 juni 2020, som visar hur journalister lever farligt, från olika håll, men där det största hotet mot pressfriheten och yttrandefriheten kommer från regimen, dvs president Duterte.

"Filippinsk reporter döms i uppmärksammat fall

Den filippinska journalisten Maria Ressa döms för cyberförtal i ett rättsfall som pressfrihetsorganisationer ser som ett sätt att skrämma medier till tystnad.

Maria Ressa, på väg t domstolen, Manila 

Den filippinska journalisten Maria Ressa döms för förtal på nätet. Domen innebär minst ett halvår, och uppemot sex års fängelse, och förespråkare för pressfrihet anser att den är en attack mot yttrandefriheten.

Ressa utsågs tillsammans med bland andra den saudiske journalisten Jamal Khashoggi till årets person av Time 2018.

– Vi kommer att stå upp mot alla sorters attacker på pressfriheten, säger hon till journalister utanför domstolsbyggnaden efter beskedet.

Ressa kommer att vara på fri fot mot borgen i väntan på överklagandeprocessen.

Ressa anser att fallet är ett sätt för den filippinska regeringen att skrämma journalister och kritiker till tystnad. Människorättsorganisationen Human Rights Watch håller med:

”Domen mot Maria Ressa belyser förmågan hos Filippinernas kränkande ledare att manipulera lagarna för att förfölja kritiska, väl respekterade medieröster, oavsett vad kostnaden för landet blir”, säger Phil Robertson, biträdande Asienchef, i ett pressmeddelande.

CPJ, Committee to Protect Journalists, kallar domen för ett skandalöst brott mot pressfrihet.

”Även om hon är fri mot borgen medan hon överklagar domen, så sänder det felaktiga dömandet av Ressa ett meddelande till alla journalister att du kan stå näst på tur om du rapporterar kritiskt om president Rodrigo Dutertes regering”, säger sydostasienrepresentanten Shawn Crispin i ett uttalande.

Maria Ressa grundade för åtta år sedan nyhetssajten Rappler. Den har haft en kritisk blick på president Rodrigo Dutertes så kallade krig mot knarket, som har lett till att tusentals personer med verkliga eller påstådda kopplingar till droghandel har dödats av polis under summariska former. Duterte har sedan han kom till makten ofta kritiserats för brott mot mänskliga rättigheter och organisationen Human Rights Watch har kallat hans brutala offensiv mot narkotikahandeln för ”mordisk”.

Sedan 2016 har angreppen mot Rappler och Ressa blivit allt fler, både i form av koordinerade attacker i sociala medier, hotfulla besök på redaktionen och verbala påhopp från Duterte själv.

Rättsfallet handlar om att Ressa, som ansvarig för sajten, ska ha förtalat en mäktig affärsman i en artikel på Rappler 2012, skriven av en annan journalist.

Lagen i fråga trädde i kraft flera månader efter att artikeln skrevs, men eftersom en smärre uppdatering gjordes 2014 hävdar åklagarna att lagen är tillämpbar.

Affärsmannen tillskrivs bland annat kopplingar till människohandel och narkotikasmuggling. Reportrar utan gränser ser anklagelserna som helt ogrundade och tror att Ressa och Rappler drabbas eftersom regeringen och president Rodrigo Duterte inte tolererar kritisk rapportering.

Duterte själv förnekar detta och säger att fallet är ”långt ifrån” en attack på pressfriheten.

– Det är ingen lätt tid att vara journalist, men vårt uppdrag är viktigare nu än någonsin, sade Ressa till TT inför domen."

Fakta: Pressfrihet i Filippinerna

• Filippinerna är ett av världens farligaste länder för journalister. Enligt pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists (CPJ) har 83 journalister dödats sedan 1992. Landet hamnar på plats 136 av 180 på Reportrar utan gränsers (RSF) globala pressfrihetsindex, med en nedåtgående trend från tidigare år.

• År 2009 dödades minst 30 journalister, enligt vissa uppgifter omkring 40, i en massaker i Maguindanao, i vad CPJ har kallat den dödligaste attacken någonsin i sitt slag.

• Utöver hot och våld kämpar många medier, däribland Rappler, med byråkratiskt krångel, som pressfrihetsorganisationer ser som obstruktion från statens sida. I maj tvingades det ledande tv-bolaget ABS-CBN släcka sina sändningar sedan kongressen vägrat att förnya dess sändningstillstånd. Fallet ska nu avgöras av Filippinernas högsta domstol.

Källa: CPJ, RSF

------
På måndagen den 15 juni dömdes Maria Ressa till sex års fängelse. Enl SVTs nyhetssändning. Vilken skam för Filippinerna, Domstolen, rättsväsendet. Och för mänskliga rättigheter, yttrande och tryckfrihet. 

Nils Forsgren avliden april 2020

Jag noterar att ännu en av mina släktingar avlidit, Nils Forsgren. Bror till likaledes avlidne teve-personligheten Eric Forsgren ( f 1928, avliden 2018). Om jag förstått det rätt så var de söner till min fars kusin Signar Forsgren, liksom min far (Erik Valfred Forsgren) uppvuxna i Robertsfors.
Jag kände dem inte personligen, de var ju en halv generation äldre än mig, och har dessutom levt och verkat på andra orter än jag (och min far)  gjort.  Däremot har min far under sin livstid nämnt dessa när han berättat om sin uppväxt och sin släkt. Och jag har ju via press etc följt deras görande och låtanden i möjlig mån.

Vill citera de minnesord som idag, den 8 juni 2020 finns införda i PT, skrivet av Nils vän Helge Jonsson. 

"Författaren och kulturpersonligheten Nils Forsgren, Lidingö och Piteå, efterlämnar hustrun Karin, tidigare anställd vid Sveriges Radio, och sonen Per-Olof med familj.

Farsoten tog honom. Som tur är hade han hunnit lämna fler bestående arv än vad som är vanligt för de flesta. Men ännu var han behövd av flera skäl och många anledningar. Saknaden borde ha fått anstå många år till.

Bröderna Forsgren hade förmånen att födas av föräldrar som de kunde beundra. De enkla förhållanden som rådde i födelsehemmet i Robertsfors dignade av gemenskapens meningsfulla trygghet, hederlighetens självklarhet, flitens förmåga och konturerna för det som kan begagnas för livets mening. Livets utmaningar och samhällets utveckling kunde analyseras och beskrivas med humor och bildningens talang till satir. Det blev bra och hållbart.

Under universitetstiden i Uppsala var Nils en omtyckt och uppskattad personlighet. Hans poetiska ådra flödade som en våryster norrlandsälv. Hans bildning fungerade som en särdeles fin krydda åt studentnäringen. Magisterexamen var naturligtvis en tillgång men viktigare än så var hans insikt om var litteratur- och konstvetenskapen kunde användas. Skickligheten uppträdde med framgång.

Tillsammans med brodern, Eric Forsgren, skapades produktionsbolaget Forsgren Produktion, med etablering i huvudstaden och hemvist på Lidingö. Devisen visade sig samtidigt vara en affärsidé:

Snille, synk och smak. De oräkneliga TV-programmen, industrifilmerna, företagspresentationerna och böckerna flödade till glädje för tittare, läsekrets och kritiskt granskade, och därför stolta, företagsledare.

Nils Forsgrens teman ur verkligheten tog form i ett dussintal böcker om Lidingö – människor och miljöer, Ständigt denne Andrén, Från ingenting alls till Ringhalls, På Norrbys tid, Krafttag i norr och Omslagspojken i David Ljungdahls och de serieberättande äventyrens värld. Nils Forsgrens gärning för Vattenfall är en kulturskatt i företagets och Sveriges historia.

Under tjugofem somrar tillbringade Nils och Eric Forsgren samt Staffan Timell och jag fyra intensiva dagar till sjöss. Det blir sammanlagt drygt tre månader; hundra dagar. Varje seglats med utvalt tema som kommentarer till samtidens aktualiteter. Inlevelseförmågan sträckte sig bortom fantasins snävare gränser. Nu är det bara jag kvar och jag märker att minnena sjunker ihop från upplevelser till noteringar om det som varit. Nisse skötte förtöjningen."      Helge Jonsson.
-----

Det är intressant att konstatera att vårt ursprung är Forsgrenare från Robertsfors. Med olika livsbanor, både vad gäller orter och yrken är de skiftande. Men att bröderna Nils och Eric sysslat mycket med skrivande, dokumenterande/forskande. (Ligger nära mycket av vad jag gjort.) Eric gillade och spelade dragspel. Nils var, vad jag tycker mig ha förstått, intresserad av jazzmusik. Enkel bakgrund, intelligenta.
Nils Forsgren föddes i januari 1937 i Robertsfors, Västerbottens län, avled i april  2020 på Lidingö.

Återseendet av en litterär klassiker, skärgårdsskildringen Hemsöborna

Här ett lästips, för omväxlings skull. 

   Inte tips om musik. Och inte läsning på internet eller någon flimrande skärm eller via hörlurar.
 En bok. En verklig svensk klassiker. Av August Strindberg; Hemsöborna.

August Strindberg 

 

I en häftad utgåva tryckt 1955 på Albert Bonners förlag. Mycket tumma och sliten. troligen för att den ingick som obligatorisk läsning i svenskundervisningen i 3:3-n. Sent 1950-tal. Minns att jag blev mycket inspirerad av den, skrev en uppsats då som mycket hämtade från de naturlyriska skildringar i boken. Jag fick ett mycket högt betyg. 

Hur många i dagens skola har läst Hemsöborna, eller något annat av August Strindberg?
Av en händelse så plockade jag ner den ur bokhyllan idag, och började bläddra. "Småläsa". Om drängen Carlsson, som kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.
Den läslockande inledningsmeningen, som nog de flesta i min generation minns. Om de gick på läroverket. Gissningsvis även en del från nästa generation - men yngre då?
Jag har nog bara läst om boken som vuxen en gång. Hade svårt att nu lägga den ifrån mig, vilka bilder, vilka person- och naturskildringar. Vilken historia om folket på en skärgårdsö, bönder och fiskare, pigor och drängar... vilket språk!  

Omslagsbild till Hemsöborna, dock ej till den utgåva jag har. Fick leta fam en annan. 

Jag gissar att många medelålders och yngre (utom den s k kultureliten) knappt hört namnet August Strindberg, och om de gjort det så gäspar de och tänker på svåra pjäser om "äktenskapliga" problem för hundra år sedan.
OK, Hemsöborna innehåller också en äktenskaplig problematik, som är kryddad med spänningen mellan olika klasstillhörigheter, en enkel dräng som får vittring av makt och pengar, en förmodat rik änka, med en son, en präst, "direktörer"  etc... Men skrivet med en mustig humor.
Såg för några (rätt många) decennier sedan en gammal svartvit filmatisering av Hemsöborna, bra, med bl a Siv Ruud (som madam Flod) och (tror jag) Allan Edwall (som drängen
Men hur bra den än var så ger boken så mycket mer. Faktiskt!

Som sagt. Ta det som ett lästips. Borde väl finnas i varje bibliotek., om den inte gallrats ut av åldersskäl och hamnat i källaren.