I samband med att jag tog chansen att, gratis, via länk få ta del av en pinfärsk inspelning av Ronny Eriksson med Rambling Minds - distribuerad av Studio Acusticum - så letade jag fram en liten 35-årig sammanställning av Ronnys gubbar i PT (s). Gubbar på PTs ledarsida, med satiriska och träffande kommentarer till vad som i samhället tilldrager sig. Där Ronny fritt är ironisk, ofta besk, till och med kommenterar makthavare av alla de slag, även de lokala i gamla sossekommunen Piteå.
Jag finner att många kommentarer fortfarande har sin giltighet, även om dagens yngre inte har koll på vem varje person är/var.
Jag skulle gärna se att PT publicerade ett urval, gjort av någon av tidningens veteraner, av gubbarna från 80-talet.
Samt att man förmår Ronny att göra nya kommentarer, gärna på ledarsidan.
Här vill jag bara citera en text, som gör att jag ofelbart kommer att tänka på hur näringslivets företrädare agerar i dessa dagar av covid19-virus.
"PåTal om ... industripolitik.
- DEN SOM GAPAR EFTER MYCKET -
FÅR OFTA STATLIGA SUBVENTIONER. "
....
Ronnys sångtexter har ju också aktuella anspelningar.
Läs gärna om honom på Wikipedia
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ronny_Eriksson
.….
På riksplanet är han känt som pessimistkonsult (Det är aldrig för sent att ge upp), stå-uppare och för flera tv-produktioner.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Sidor
▼
28 mars 2020
27 mars 2020
Coronaviruset och ekonomins överlevnad
Nej, jag är, mig veterligt, inte smittad/drabbad av coronaviruset (covid19) direkt. Men jag är i en riskgrupp pga av ålder (och erfarenhet... ), nyopererad under "hemmavård" och med flera sjukdomsperioder i bagaget - och med en ung, arbetande/studerande familj. Så visst berörs jag av "corona". Dessutom är ju i stort sett hela samhället i riskzonen både för smitta - och ekonomiska följder.
Jag vill nu koncentrera mig på de konsekvenser viruset fått och får för ekonomin, i stor och smått.
Att viruset fått spridning snart sagt över hela världen, det har lett till att resandet, resandet av alla slag drastiskt minskat, folk varken kan eller vill flyga, besöksnäringen, turism mm existerar knappt alls. Företag som helt är beroende på intäkter varje dag, de går på knäna... etc. Tiotusentals anställda permitteras, mängder varslas om uppsägningar. Då bara i Sverige.
Vid sidan av att begränsa epidemin och ta hand om de insjuknade, så har därför också åtgärder tagits för att rädda företag, företagare och anställda från ekonomiska smällar.
Initialt så har främst det skett genom att ställa i utsikt krediter. Men också mer och mer bidrag, sänkta avgifter (tidsbegränsade) och t ex lägre hyror.
Sedan någon dag kom också kravet att utdelningarna till aktieägarna i (storbolagen) skulle stoppas eller sänkas. Att miljarder delas ut till aktieägarna för fjolårets vinster, det ses som stötande samtidigt som en del stora bolag (t ex i bilindustrin) permitterar/varslar mängder anställda.
Till detta vill jag säga följande.
Visst handlar det om moral. Men kritikerna skjuter bredvid målet anser jag. Nog kan utdelningarna diskuteras i en del fall, men trots allt är de relaterade till fjolårets resultat, inte till framtida resultat.
Det som verkligen är provocerande ur moralisk synpunkt, det menar jag är (de stora börsbolagens) VD-ars "löner", som inte bara är en "fast årslön" som kan vara på 12-15 miljoner kr eller mer, plus ett (kortsiktigt) bonus som är lika stort plus lite till, och ett "långsiktigt bonus" som kan ge 30 mille ytterligare.
Moraliskt sett, menar jag att inte en krona i något slag av bonus i dagens läge bör utgå (och kvalifikationerna/reglerna för ev framtida bonusar skärpas kraftigt!), likaså att fasta VD (och ledningsgruppens) lönerna sänkas med 20-30% fr o m mars månad och året ut.
Styrelsearvodena bör inte bara undvika att höjas, utan sänkas med 25-40% Ledamöterna är ju ofta dessutom storägare el representera storägare. Storägarna är ju också de som får "för mycket" av utdelningarna.
Däremot menar jag nog att de fastställda utdelningar ska delas ut vilket är viktigt för de många små ägarna. Men att det i övrigt kan diskuteras om inga höjningar ska ske, och/eller att utbetalandet kan ske succesivt under året. Detta för att inte dränera likviditeten i förtid.
De olika statliga/offentliga stöden ska inte bidra till att öka företagens vinst, utan för att dels rädda jobben, dels rädda företagens överlevnad så de kan blomma upp igen när coronakrisen är över. Där är det viktigt att hitta former för "stöd" som kan göra att också småföretagare och enskilda företagare, egenföretagare (som inkluderar även stora delar av kultursektorn - frilansmusiker, frilansskribenter etc) överlever.
Sen måste givetvis samhället bygga upp en bättre beredskap för att klara stora kriser. Vilket gäller också hela vårdapparaten, försvaret etc. Men det är en annan fråga, än det akuta läget nu.
---
Tillägg fr TT:
Jag vill nu koncentrera mig på de konsekvenser viruset fått och får för ekonomin, i stor och smått.
Att viruset fått spridning snart sagt över hela världen, det har lett till att resandet, resandet av alla slag drastiskt minskat, folk varken kan eller vill flyga, besöksnäringen, turism mm existerar knappt alls. Företag som helt är beroende på intäkter varje dag, de går på knäna... etc. Tiotusentals anställda permitteras, mängder varslas om uppsägningar. Då bara i Sverige.
Vid sidan av att begränsa epidemin och ta hand om de insjuknade, så har därför också åtgärder tagits för att rädda företag, företagare och anställda från ekonomiska smällar.
Initialt så har främst det skett genom att ställa i utsikt krediter. Men också mer och mer bidrag, sänkta avgifter (tidsbegränsade) och t ex lägre hyror.
Sedan någon dag kom också kravet att utdelningarna till aktieägarna i (storbolagen) skulle stoppas eller sänkas. Att miljarder delas ut till aktieägarna för fjolårets vinster, det ses som stötande samtidigt som en del stora bolag (t ex i bilindustrin) permitterar/varslar mängder anställda.
Till detta vill jag säga följande.
Visst handlar det om moral. Men kritikerna skjuter bredvid målet anser jag. Nog kan utdelningarna diskuteras i en del fall, men trots allt är de relaterade till fjolårets resultat, inte till framtida resultat.
Det som verkligen är provocerande ur moralisk synpunkt, det menar jag är (de stora börsbolagens) VD-ars "löner", som inte bara är en "fast årslön" som kan vara på 12-15 miljoner kr eller mer, plus ett (kortsiktigt) bonus som är lika stort plus lite till, och ett "långsiktigt bonus" som kan ge 30 mille ytterligare.
Samtidigt verkar bonusreglerna vara tämligen oberoende från vad VD:n verkligen gjort men är i grunden mera ett resultat på vad "fotfolket" av anställda gjort.
Obs VD är en anställd tjänsteman.
Moraliskt sett, menar jag att inte en krona i något slag av bonus i dagens läge bör utgå (och kvalifikationerna/reglerna för ev framtida bonusar skärpas kraftigt!), likaså att fasta VD (och ledningsgruppens) lönerna sänkas med 20-30% fr o m mars månad och året ut.
Styrelsearvodena bör inte bara undvika att höjas, utan sänkas med 25-40% Ledamöterna är ju ofta dessutom storägare el representera storägare. Storägarna är ju också de som får "för mycket" av utdelningarna.
Däremot menar jag nog att de fastställda utdelningar ska delas ut vilket är viktigt för de många små ägarna. Men att det i övrigt kan diskuteras om inga höjningar ska ske, och/eller att utbetalandet kan ske succesivt under året. Detta för att inte dränera likviditeten i förtid.
De olika statliga/offentliga stöden ska inte bidra till att öka företagens vinst, utan för att dels rädda jobben, dels rädda företagens överlevnad så de kan blomma upp igen när coronakrisen är över. Där är det viktigt att hitta former för "stöd" som kan göra att också småföretagare och enskilda företagare, egenföretagare (som inkluderar även stora delar av kultursektorn - frilansmusiker, frilansskribenter etc) överlever.
Sen måste givetvis samhället bygga upp en bättre beredskap för att klara stora kriser. Vilket gäller också hela vårdapparaten, försvaret etc. Men det är en annan fråga, än det akuta läget nu.
---
Tillägg fr TT:
Fakta: Så mycket tjänade direktörerna 2019
Volvochefen Martin Lundstedt, grundlön 14,9 miljoner, totala ersättningar inklusive bonus, aktieprogram och pension cirka 52 miljoner kronor.
Skanskachefen Anders Danielsson, grundlön 11,5 miljoner kronor, totalt 32,3 miljoner kronor.
Atlas Copcos vd Mats Rahmström, grundlön 14 miljoner, totalt 50,1 miljoner kronor.
Essitys vd Magnus Groth, grundlön 13,8 miljoner, totalt 27,7 miljoner kronor.
SKF-chefen Alrik Danielson, grundlön 13,4 miljoner, totalt 29 miljoner kronor.
Ericssons vd Börje Ekholm, total ersättning 49 miljoner kronor.
Källa: Bolagens årsredovisningar.
---
---