I staden Cucova i kommunen Valea Seacă, Rumänien, bodde Teo Ursache, 28 år, och sambon Maria Marcuta, 18 år. De levde i ett av Rumäniens fattigaste områden vid Karpaternas fot nära gränsen till Moldavien och hade svårt att försörja sig.
   Hösten 2015 väntade Maria dottern Jessica. De åkte till Sverige och Piteå för att leta jobb för att kunna försörja sig. Men med ett tillfälligt uppehållstillstånd som gäller en kort tid är det lätt att hamna utanför arbetsmarknaden.
   – Jag verkligen hatade det vi gjorde då, att tigga, säger Teo Ursache.
Under den korta tid som Teo och Maria vistades i Piteå läste Karin Sandlund i tidningen om att romska tiggares bilar utsatts för vandalisering. I tidningen fanns en artikel om en gravid kvinna som behövde läkarhjälp.
   Hon tog bilen till stan för att leta. Utanför systembolagets ingång fann hon då 17-åriga Maria Marcuta.
– Jag hittade dem och greps så totalt av deras sårbarhet och livsöde. Nästa gång hade jag tagit med små barnkläder och andra förnödenheter som de behövde. Teo och jag fick kontakt, vi pratade kort två gånger på engelska och jag lyckades få hans mobilnummer, säger hon.
– Min man och jag pratade, vi kunde inte släppa tanken på dem, på det som väntade när de var tvungna att återvända.
   Uppehållstillståndet gick ut hösten 2015 och paret lämnade landet. Kontakten med Karin och Erik bröts. Hemma i Rumänien föddes dottern i december 2015. Maria var då under arton år och fick ett bättre omhändertagande på BB, än vad hon hade fått om hon var myndig.
   Att få livet att fungera hemma var svårt. Teo har sin farfar och en syster kvar i livet. Maria har sina föräldrar, tre systrar och en bror i hemlandet.
   Föga kunde de ana att deras liv skulle ta oväntad vändning ett halvår efter att de kom tillbaka. En dag när Teo Ursache svarade i sin mobiltelefon, hördes en bekant röst.
  – Det var något tryggt och stabilt över hennes röst, i det hon lovade för min familj, säger han.
Makarna Sandlund erbjöd dem en summa på 6 000 euro för att skapa sig ett bättre liv i Rumänien om de ansåg att förutsättningar fanns. Alternativet var att köpa flygbiljetter till Sverige där Karin och Erik Sandlund väntade för att hjälpa dem till ett bättre liv.
   För Teo Ursache kändes tanken skrämmande – att lägga sin familj i en total främlings händer, någon han mött två korta gånger i sitt liv. Samtidigt började hoppet väckas om en ny framtid.
   - Rumänien styrs till stora delar av maffia. Landet är korrumperat och många lever i misär och fattigdom, menar Teo Urshace.
Han såg inte något alternativ och kunde inte tänka sig att låta sina barn växa upp i hemlandet. Han hade sett annat när han tidigare år jobbat utomlands både i England och Italien.
Teos äldsta barn, en son sedan ett tidigare förhållande, kunde han lämna kvar med mamman. Han visste att de båda var väl försörjda och omhändertagna i det nya förhållandet hon levde i.
– Det är en bra man. Jag vet att han bryr sig om min son, säger Teo Ursache.
– Om vi skulle flytta var vi livrädda att vår dotter skulle tas ifrån oss, att jag och min nya familj skulle tappa kontakten med min son och att jag aldrig mer skulle få se honom. Det var ett stort beslut på många plan att ta, säger han.
Karin Sandlund tycker att Teo och Maria var modiga som vågade lita på henne enbart över telefon. Hon menar att det var en absurd situation paret befann sig i och att de var så utelämnade. Stämningen i köket blir respektfull och varm.
De kom till Sverige i juni för att stanna. Teo Ursache är utbildad murare och målare. Han började nästan direkt hjälpa grannar med olika måleriarbeten för att få en inkomst.
– De fick bo i vår bagarstuga från början. Närheten till oss var viktig men de fick ändå lite privatliv. Teo älskar att jobba och är mån om att tjäna familjens uppehälle själv, säger Erik Sandlund.
Ett digert jobb påbörjades av makarna Sandlund. Kontakta myndigheter och andra instanser för att ordna svenskt medborgarskap. De fick bli garantpersoner för parets ekonomi.
När de har blivit frustrerade och arga på stelbent byråkrati har det hjälpt att strukturera arbetet.
– Vi har tänkt igenom vilka kontakter som ska tas först, inget har fått vänta till sen. Vi har jobbat på och jag tror att vi har slagit rekord. På tre månader har vi fått hela familjen en bra bit in i det svenska systemet, säger Karin Sandlund.
De har hjälpt Teo och Maria att skaffa personnummer, ordnat en provanställning för Teo och nyligen har samboparet flyttat in i egen lägenhet. En resa till Stockholm måste göras för att Teo och Maria ska kunna få ut några id-handlingar överhuvudtaget.
– Utan id-kort kan de inte skicka in ansökan om jobb, ett moment 22 kan man säga, enligt makarna Sandlund.
Samma dag den första riktiga lönen från provanställningen anlände var Teo mycket mån om att betala tillbaka hela summan de fick i gåva.
Det fanns inte mycket att ta med från hemmet i Rumänien. De kom ganska tomhänta. Allt fler personer greps av deras livssituation och ville hjälpa till. På kort tid samlades saker ihop av grannar, släkt och vänner. Nu har de alla saker som en ung svensk familj förväntas ha, när de sätter sitt första bo.
Hösten har varit lärorik för alla men det har inte gått friktionsfritt. Inte minst de kulturkrockar som uppstått när rumänsk livsstil ska matchas med den svenska.
– Man får ge och ta, men vi har löst allt det eftersom det kommer. Mycket ny information för Maria och Teo om hur saker fungerar här, vilka seder och bruk som tillämpas och vilka de är vana vid, säger Erik Sandlund.
   Maria, som snart fyller 19 år och väntar deras andra barn, måste snart ta kontakt med mödravård och försäkringskassa. Även förskoleplats måste ordnas till Jessica.
– Maria måste få en chans till ordentlig utbildning i svenska. Vi måste också prata om det här med födelsekontroll, säger han.
   Erik Sandlund brukar skoja och säga att de inte vet hur stor familj de har. Biologiska barn var för sig och gemensamma, ett gäng familjehemsplacerade barn varav två är hemmaboende tonåringar, barnbarn och ett barnbarnsbarn.
Nu inkluderas även de nya familjemedlemmarna uppe vid Agnesbergets fot på Swidja. Där finns trygghet, samvaro, tillhörighet och glädje för familjen Ursache-Marcuta.
– Det här kommer alltid att vara hem för oss. Mina föräldrar finns inte längre. Jag är glad för att två kärleksfulla personer vågade öppna sina liv. De är nu mina bonusföräldrar och mina barns extra farmor och farfar, säger Teo Ursache.
Oktobersolen letar sig in genom den gamla Norrbottensgårdens fönster. Maria berättar att hon kanske vill jobba som städerska när barnen blir större. Jessica fikar av det söta brödet och ser förnöjd ut i sin barnstol. Hon är trygg, lugn och lite blyg.
– Efter våra erfarenheter ska jag skriva en manual om hur man gör för att hjälpa EU-migranter in i svenska samhället. Nu har vi byggt upp kunskap och lärt oss av misstagen. Vi delar gärna med oss till andra som vill försöka, säger Karin Sandlund.
Erik Sandlund menar att många av hans arbetskamrater tycker det är stort och frågar hur de har gjort.
– Det var inte så komplicerat. Vi bara gjorde när vi såg deras behov. Fler skulle våga och se att det ger oändligt mer tillbaka än vad det tar, säger han."

(Jag hoppas att PT inte har ngt emot att jag citerar hela artikeln. Den är värd att läsas av många, även utanför PTs spridningsområde. Inte minst för att den visar vad som vanliga människor kan göra, för att hjälpa sina medmänniskor.)