Dags för en ny debatt om integriteten? Med förklarande ordval?

DN, denna tidning som ibland varit lite vacklande i synen på den personliga integriteten, har publicerat en skrämmande rapport om hur integriteten sätt  på undantag. Skrämmande inte mist då det i hög grad är våra myndigheter som syndar.
De myndigheter som borde vara allmänhetens, medborgarnas skydd emot övergrepp.
Behovet av en integritetsminister är stort, och har faktiskt framförts av en av de få politiker som inser integritetens värde och vikt i ett demokratiskt samhälle.

Men, är ordet för oprecist, för allmänt? Jag vet inte. Det känns som att det inte borde behöva klargöras varje gång att skyddet för den personliga integriteten är en av grunderna för ett demokratiskt samhälle.  Att integritet handlar om vi ska ha en rättsstat, om rättssäkerhet och frihet ifrån förtryck, speciellt då ifrån en alltför mäktig stat. 

Att överhetens utövare i form av politiker och klåfingriga byråkrater inte ska veta allt om vårt privatliv, att vi får ha en fredad zon, dvs att vår integritet inte får kränkas.

Jag tror nog att de flesta politiker, kanske t o m någon byråkrat, vet vad ordet integritet står för. Men att de medvetet avstår från att förklara det. Eftersom de vill ha kollen över vad vi små undersåtar gör, tycker och tänker. 

Kanske vi just därför måste precisera oss bättre. Skriva långa förklaringar, även om det inte borde behövas.  Vare sig vi kallar oss för liberaler av något slag, för piratpartister, eller allmänt demokratiska. 


Så, till en början, citat från NE. 
integritet (lat. inte_gritas, av i_nteger 'orörd', 'hel', 'fullständig', 'oförvitlig', 'hederlig'), rätt att få sin personliga egenart och inre sfär respekterad och att inte utsättas för personligen störande ingrepp. 

I regeringsformen står att "den offentliga makten skall utövas med respekt för ... den enskilda människans frihet och värdighet” , medan de lagar som styr hälso- och sjukvården, socialtjänsten och omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda med smärre variationer använder formuleringarna "respekt för självbestämmande och integritet.” Personlig integritet har därför nära samband med människans värdighet. Kränkning av den personliga integriteten kan ske på fysisk väg (våld, tvång, aga) eller psykisk (förnedring, diskriminering, indoktrinering). 

Integritetskränkning, ... Numera för ordet integritetskränkning tankarna till personlighetsskyddet. Varje person har rätt att ha ett område som är skyddat mot intrång. Den som inte respekterar den personliga integriteten kan i de fall för vilka överträdelser av okränkbarheten uttryckligen har kriminaliserats dömas för brott.

Ekonomi, USA och Keynes

Tillåter mig att citera någar rader ur Olle Wästbergs senaste månadsbrev.
---

Alla larmrapporter till trots tål det att upprepas: USA:s ekonomi går åt rätt håll. Just nu är det främst fastighets- och byggmarknaden som drar. Men optimismen stiger i ekonomin – liksom börsen. Och budgetunderskotten minskar, om än på en skyhög nivå.

En del känner inte igen sig i bilden. Det beror på att ekonomiska kriser nästan alltid skapar större klyftor. Medan lägenheter säljs till ofattbara priser i nybyggda skrapor på Manhattan säljs hem på exekutiv auktion i Queens.

Debatten i USA, liksom i Sverige, handlar om i hur hög grad man ska stimulera ekonomin i dåliga tider. Den keynsianska sanningen är att arbetslöshet är värre än underskott. Problemet är att Keynes formulerade sig i ett ganska auktoritärt samhälle med dålig transparens. Andra sidan av hans teori var ju att staten skulle strama åt i bättre tider, d v s då väljarna kräver att få del av uppgången. Inte lätt. Washington Posts ledarskribent Charles Lane skriver bra om detta:
tinyurl.com/knhfe52

---
Det förtjänar alltså att upprepas. Att ekonomin i ett land "går bra", det betyder inte alltid att alla får det bättre. Ekonomiska kriser skapar (oftast) större klyftor i samhället. Både vad gäller inkomster och förmögenhet.  En del får det bättre, medan andra får det sämre.
Och Keynes sanning står sig. Arbetslöshet är värre än underskott. Men det finns ett par problem. Dels alltså att dagens samhälle inte är detsamma, betr dålig transparens, som när Keynes sade och skrev detta. Och att hans påpekande om att staten skulle strama åt i bättre tider, det "glömmer" politikerna oftast. Eller pressas av   väljarna att strunta i.

Pingst i Pite

Intro. Piteå är lite annorlunda än resten av röda Norrbotten. Lika rött som de flesta andra norrbottenskommuner. Men samtidigt en ort med en hel del Västerbottensanda, småföretagande och frikyrklig religiositet. Det senare med betoning på EFS, som ändå betecknats som en inomkyrklig väckelse. I Västerbotten har dessa faktorer också kombinerats med (lett till) ett starkt inslag av frisinne, dvs den folkligt förankrade liberalism som länge var folkpartiets kännetecken och även kallas socialliberalism. Frisinnet i politisk mening är dock knappast något som präglar Piteå. Piteå har sedan länge en stark musikprägel, som kanske även den har en del av sina rötter i frikyrkan och Framnäs folkhögskola och sedan några decennier även det faktum att här ligger en musikhögskola, landets nordligaste, som t ex  bl a utbildar kyrkomusiker, musiklärare och studiomusiker, och omfattar numera även olika mediautbildningar.

Detta kan bilda bakgrund till en liten notis om "Pingst i Pite".  Pingstaftonen var det musikgudstjänst i Öjeby gamla stenkyrka, mer än 600 år, och det var samtidigt Troendegruppens vårkonsert. Troendegruppen är en ungdomlig kör (jfr ovan betr skolorna och EFS) under ledningar Staffan Sandlund, en av de många duktiga musikerna med det efternamnet i Piteåbygden. Kören har en bred repertoar inom kyrklig och andlig musik och har en ungdomlig fräschör och styrka i sitt framträdande. Halleluja ur Messias av Händel avslutade och toppade deras vårkonsert på pingstaftonen.

Pingstdagens förmiddagsgudstjänst hölls på EFS:s moderna anläggning Storstrand.  Även det en gudstjänst som fyllde lokalen och dominerades av sång och musik. Support Choir är även det en lokal kör och koncentrerar sig på    gospel, oftast av det mera rytmiska slaget. Lite opolerat kan det låta, men så ska det ju vara, inte minst när gospel framförs av körer. Och engagemanget och sångglädjen går det inte att ta miste på. Dessutom så räds inte kören att använda det rörelseschema som präglar gospelkörerna i gospelns hemland USA.

Det var två härliga pingstkonserter/gudstjänster med två visserligen något olika körer men båda med goda ledare och ett entusiastiskt och musikaliskt framträdande av klass!

Om ekonomi och demokrati och Tingsten

När jag ändå håller på (emellan div "hantering" av av myndigheter på olika nivåer), så kan jag ge ett citat till från Olle Wästberg.
Jag kan säga att jag inte funderat över om Herbert Tingsten var socialliberal. Jag tror inte han själv skulle ha beskrivit sig så, det liksom inte behövdes under hans tid. Svensk liberalism var då detsamma som det som vi (jag) beskriver som socialliberalism, bl a för att klargöra att det är en skarp skillnad till nyliberalismen (eller neoconservatismen som Hans Lindblad kallar den).

Nedanstående citat tycker jag bekräftar detta.
---
"Demokratin kräver fungerande ekonomi

Per Wirtén har skrivit en viktig bok om Herbert Tingsten, Dagens Nyheters chefredaktör och dominerande intellektuell i svensk debatt under främst 1940- och 50-talen. Tingstens stora insats var att aldrig ursäkta tyranniet (det fascistiska och kommunistiska) och att konsekvent försvara demokrati och rationalitet. Han var en tidig kritiker av McCarthyism, apartheid och kolonialism.

Wirtén ger i boken ”Herbert Tingstens sista dagar: Berättelsen om ett liv.” en personlig bild av Tingsten, en bild som fördjupar.
adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100131954

Det är också viktigt att visa hur Tingsten insåg att demokratin också har en materiell sida. I en berömd ledare drog han slutsatsen av mellankrigstidens ekonomiska kris: ”Vi må vara högermän, liberaler eller socialister: det kaos som för några årtionden sedan kallades ekonomisk frihet tål vi inte. Människor får inte leva i nöd och arbetslöshet i en demokratisk stat”. Det är tänkvärt också idag när klyftorna växer i Europa. Liberala nyhetsbyråns chef Svend Dahl utvecklar den tanken:
vk.se/845406/svend-dahl-farligt-nar-varlden-hotar-att-bli-ode "

---

Jag upprepar ett par meningar: Människor får inte leva i nöd och arbetslöshet i en demokratisk stat”. Det är tänkvärt också idag när klyftorna växer i Europa.  

Låter verkligen som socialliberalism. 

Att buffertspara ger frihet

Ännu ett citat från Olle Wästberg, tidigare bl a statssekreterare hos finansminister Anne Wibblen(fp). 

"Ett av mina mindre lyckade råd var till finansminister Anne Wibble. Hon stack in huvudet i mitt rum alldeles innan hon skulle iväg och tala i samband med att regeringen tillsatte en sparandeutredning. ”Säg att vår politik syftar till att alla ska kunna ha en årslön på banken”, sa jag.

Det missförstods som att Anne Wibble moraliserade om att alla borde kunna skaffa sig en årslön på banken, när det handlade om sparstimulanser.

I själva verket är bristen på ekonomisk buffert en allvarlig frihetsfråga i Sverige. Det har nyligen kommit två böcker som belyser detta. I boken ”Fattiga och rika, sanningen om svenskarnas privatekonomi”, kartlägger Peter Söderman svenska folkets inkomster, förmögenheter, sparvanor och utgifter. Han visar att svenskarnas inkomster hör till de mest jämnt fördelade i världen. Men när det gäller förmögenhet är det tvärtom. Förmögenhetsklyftorna i Sverige tillhör de högsta i världen.

Det är en viktig bok med ett helt nytt statistiskt material.
adlibris.com/se/product.aspx?isbn= ISBN: 9789170922213    Sök på ISBN-numret! 

Philip Lerulf har skrivit boken ”Balansakten. Medelklassen som lever ur hand i mun.” Den visar, ofta i reportageform, hur bristen på ekonomiska buffertar skapar otrygghet och brist på livsalternativ
adlibris.com/se/product.aspx?  rätt  ISBN: 978917566915  sök på det. 

Ett skäl till det låga svenska hushållssparandet är vårt förtroende för välfärdssystemen. Vi känner kanske att vi inte behöver spara för dåliga tider eller pension. Det kommer att bli ett dystert uppvaknande.

Idag är det billigt att låna och inte särskilt lönsamt att spara. Det är hög tid att vi gynnar sparandet. Det enklaste vore att sänka kapitalskatten – och därmed avdraget för räntor. Att det skulle ske inför ett val är tyvärr föga sannolikt."

---

Mina kursiveringar. 

 Kommentar betr sparandet och kapitalskatten.  Kanske kan kapitalskatten sänkas något, dvs skatten på kapitalinkomster.   

Men för just småsparare, vilka är de som behöver bygga upp en buffert, och jag gissar att de är de som Olle vill stimulera, så skulle ett återinförande av avdrag för ränteinkomster vara en god stimulans, upp till en "lagom" nivå.  FÖR stort avdrag skulle gynna de som redan har stor förmögenhet, vilket ju inte är nödvändigt. 

Sen ska vi inte glömma den schablonintäkt som numera belastar vårt fondsparande.  Jag observerade ö h t inte när det beslutades, men vid deklarationen kom den som en obehaglig överraskning.  Mot den har jag en principiell invändning,  förmögenhetsskatten avskaffades ju för några år sedan. Men detta är ett sätt att till en del återinföra den - och då i första hand för småsparare.  OBS, det är ju en "skatt"  på innehavet av fondandelar, inte på en eventuell avkastning, och även när när detta sparande går ner i värde! Att mer eller mindre smyginföra förmögenhetsskatten, det gillar jag inte.  Däremot har jag ingen principiell invändning emot en skatt på stora, verkliga, förmögenheter. Däremot kan det finnas praktiska svårigheter att konstruera en sådan skatt på ett "rättvist" sätt som inte skrämmer iväg de förmögnaste utomlands.
Den andra invändningen är just den att den drabbar småsparare, vars sparande i stället borde stimuleras. För de med ett stort kapital, de som redan har inte bara en buffert utan en faktisk förmögenhet, de torde i ytterst begränsad omfattning placera sitt kapital i (avgiftstyngda) fonder. De placerar i aktier, fastigheter eller annat som är lågt beskattat eller inte alls. 

Partier - med och utan medlemmar

Ur Olle Wästbergs senaste månadsbrev tillåter jag mig att citera följande betr partier i USA och Sverige.

"USA har inte partier i svensk bemärkelse. Partiorganisationerna är inte särskilt aktiva mellan valen och har inte medlemmar som styr politiken. I stället byggs kampanjer upp och valorganisationerna är ofta starka – för att försvinna efter valet.

Som jag tidigare skrivit försöker Barack Obama bygga en permanent kampanj med organisationen Organizing for America. Det är ett sätt att hålla kvar gräsrotsrörelsen från valet, lite grann som att starta ett politiskt parti av europeiskt snitt.
tinyurl.com/c6b52ya

I Sverige går utvecklingen åt motsatt håll: På tjugo år har 300.000 medlemmar försvunnit från de politiska partierna, en nedgång med 56 procent. Det innebär att själva idén att partierna ska styras av sina medlemmar försvagas och att partiledningar och partitjänstemän får mer makt.
tinyurl.com/cs73yaz

Det amerikanska och det svenska partisystemet närmar sig varandra."

--- 

Olle Wästberg har bl a varit chefred för Expressen och socialliberal  riksdagsled för folkpartiet.  

Pressfrihet och yttrandefrihet är ingen självklarhet, ens i Sverige.

Ingress till PT:s ledare idag den 3 maj. PRESSFRIHETENS DAG. Idag, den 3 maj, firas pressfrihetens dag runt om i vår värld. I länder där pressfrihet råder firas detta och där den saknas manifesteras frihetskampen. Idag kan vi alla bidra till att lyfta fram det demokratiska värde som pressfriheten har och ge stöd åt de som kämpar mot censur och förtryck.

Piteå-Tidningen har en viktig ledare idag om pressfriheten och dess villkor.  Läs den! PT är en s-märkt tidning och dess politiske redaktör är till och med ett fd s-kommunalråd i Arjeplog. Jag skulle dock vilja karaktärisera PT som en "oberoende s-tidning".  Dvs självklart i det mesta socialdemokratisk, men utifrån ledarskribentens synvinkel. Vilken inte alltid är densamma som partiledningens. Och s-partiets ideologi är ju alltmer svår att definiera. Vilket i o f sig gäller de flesta av dagens partier. 

Nå, det "oberoende" borde gälla alla tidningar, som inte är direkta medlems/propagandatidningar för partiledningens röst.  Och i detta fall, pressfriheten, kan jag konstatera att PT med åren blivit alltmer medveten om den granskande uppgift som en tidning har gentemot makten. Makt korrumperar, och då kan man inte som tidning undanta att granska även det parti, som tidningens ledarsida stödjer ideologiskt (i den mån det går att urskilja ideologier idag).

PT skriver att press- och yttrandefrihet är demokratiska självklarheter, men att den måste omfatta alla människor och ständigt är hotad. Därför måste vi ständigt värna om den. 

"Den fria pressen är inte lätt för makten att handskas med. När den fria pressen fungerar som bäst är den en vagel i ögat på de som innehar makten. Den granskning och bevakning som pressen utför är inte alltid angenäm för den som sitter på maktens medel. Det kan därför vara lätt att vilja begränsa pressens möjligheter att verka och utföra sitt samhällsuppdrag. Frestelsen att vilja påverka och kontrollera pressens sätt att utföra sitt arbete kan vara stor, och har man inte i ett samhälle en medvetenhet om detta kan en utveckling i negativ riktning gå fortare än vi anar och tror. Den fria pressen står således under ett latent hot som vi inte får ignorera."

PT (Bengt-Urban Fransson) påpekar också de hot som finns emot de digitaliserade arenorna, att makten även där ofta söker begränsa friheten att fritt få uttrycka sig, påpekar hur makten blir alltmer sofistikerad i sin strävan att förtrycka det fria ordet.  Att metoderna idag kan innebära risken att många  idkar självcensur, för att inte komma i kläm själva. 

Där vill jag stryka under risken för självcensur. I Sverige har vi sett hur de riskerna ökat i och med FRA-lagen och andra lagar i samma anda.  En del debattörer och kritiker av makten har själva erkänt att de är mera försiktiga nu. Det är givetvis förödande för den demokratiska debatten i samhället. 

Piratpartiet har inte synts mycket i debatten den sista tiden, media ligger lågt med bevakningen av pp och dess frågor. Det förtjänar påpekas att piratpartiets kritik av FRA-lagen innefattar just detta, risken för minskad demokratisk debatt.