09 november 2008

När försvann demokratin?

- Ska man skratta eller gråta, frågar Anders Widén på sin blogg. Detta efter att än en gång har redovisat riksdagmännens ovilja att svara på frågor från medborgarna. Detta efter att också ha studerat "nya" moderaternas "nya" hemsida.

De säger sig lyssna, men de lyssnar inte. Beklagligtvis tycks det gälla alla partier. De orkar inte lyssna, eller vill inte. Det enda de gör är att de låter FRA avlyssna oss. Jag anar en kombination av hopplöshet och vrede i Anders rader.

Ja, Anders och ni andra. Vi bloggare, vi skriver och skriver. Skriver så fingrarna blöder och tangenterna slits ner. I något slags behärskat raseri över sakernas tillstånd. Men med hopp om att kunna påverka.
Vi tror ju på demokratin. Att den i någon mån fortfarande existerar.

När vi så tar en andningspaus, då kommer dessa tankar. Anders är sannerligen inte ensam om dem.
Då förstår vi, fastän vi inte vill tro det, att vi bara dunkar huvudet i väggen. Att de, det vill säga riksdagspartierna, driver med oss. Inte lyssnar de, de bara spelar teater. De låtsas att det är en interaktiv teater. Men icke. Och som partier är de lika i detta. Från höger till vänster. I den mån dessa beskrivningar är tillämpliga idag. Att det kan finnas någon enstaka verklig lyssnare här och där i några partier påverkar inte bilden.

Vart tog de vägen, de partier som ändå en gång byggde demokratin?
Varför märkte vi inte förfallet mycket tidigare?
Var det därför att det varit en sakta pågående process? Men när började den?

Var det därför att vi under i stort sett hela tiden sedan 50-talet ändå levt invaggade i en slags trygghet, bestående av höjd levnadsstandard och ständigt förbättrade ekonomiska skyddsnät?

Visst blev många av oss lite oroade när just skyddsnäten blev mera grovmaskiga med början för sådär femton är sedan. Och de har försämrats hela tiden därefter, oavsett färg på regeringen.

Men det andra, att friheten och integriteten naggats alltmer i kanten. Och att "våra" politiker slutade att lyssna för att i stället diktera, när började det? Varför reagerade vi inte med kraft då?

Nu har vi börjat reagera. Vi vill inte tro att det är för sent.
Men när ska politikerna och partierna i riksdagshuset inse att vi avslöjat dem. Även om det tog tid.

Vi slits mellan hopp och förtvivlan. Vreden stiger i oss. Vi försöker behärska oss, tala verserat och artigt. Men det hjälper inte.
Ni riksdagsmän och dito kvinnor: Vi känner oro, förtvivlan över hur ni och era partier korrumperat och degenererat vår svenska demokrati till att bli en slags underhållning, en doku-såpa. Men vi är inte roade. Det gör bara vår vrede allt starkare.

Vi är demokrater - varför slutade ni att vara det?

6 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Ja, märkliga saker händer...

Dennis Nilsson sa...

Hoppas detta kan muntra upp dig, och alla andra, att se framåt. :)
Livet är ju ändå härligt att leva....och vi lever i ett spännade tidevarv med en massa utmaningar framför oss.
Det finns en positiv framtid. Den blir det vi gör den till. :P

---------------------------------

Demokrati tar ju tid. Det går väldig sällan att ändra på saker och ting över en natt.

För att demokratin skall fungera så kräver det engagerade, envisa, tålmodiga och långsiktiga medborgare. I många fall så engagerade, tålmodiga och envisa så att detta sträcker sig över flera generationer.

Tack våra att en del av förfäder arbetade efter det mottot så kan vi som lever idag i demokratierna leva de liv vi lever idag. Vi behöver inte tänka på livets grundläggande förutsättningar, som mat för dagen och tak över huvudet.
Vi blir inte förföljda och dödade för våra politiska, religiösa och andra åsikter som vi kan ha.

Långsiktigt och envetet demokratiskt arbete får sällan uppmärksamhet i medier, eller för den delen i historieböckerna.
Vi som arbetar med detta kan sällan "sola" oss i glansen, när vi lyckas, så småningom. Utdelningen är den personliga tillfredställelsen att kunna göra livet bättre att leva för framtida generationer, och veta med sig att just "min" insats gjorde skillnad.

Den demokratiska vägen till en bättre framtid är oftast mycket krokig, och kan vid en del tillfällen gå bakåt, men
huvudvägen går alltid framåt, tack vare oss engagerade och tålmodiga medborgare.

Av historien kan vilära att tyrannier och despotier vinner bara kortsiktigt och förgör sig själva innifrån, förr eller senare.

Det finns en framtid bortom "FRA-lagarna".

Som inspiration kan det vara värt att känna till atombomsforskaren Joseph Rotblat's engagemang, som tålmodig och enveten medborgare lyckades få stopp på det tredje världskriget, det som skulle blivit ett atombombskrig och förpassa mänskligheten till grottstadiet, eller rentav utplåna oss. Rotblat fick 1995 Nobels fredspris. Den forne sovjetiska ledaren Gorbatjov har nämnt Rotblat's engagemang som avgörande för kärnvapennedrustningen.

Läs mer här om hans fasinerande liv och insatser för att stoppa mänsklighetens utplåning:
http://physicsworld.com/blog/2008/11/rotblat.html
http://www.wagingpeace.org/articles/2008/10/28_underwood_rotblat_conscience.php

Joseph Rotblat's argument är inga man glömmer, och som du kan använda i din egen argumentation, när du skall argumenta för din sak. Dessa är;

"remember your humanity, forget the rest"
"the quest for a war free world has a basic purpose, survival"
"nuclear weapons were created by humans, and it is our responsibility to eliminate them before they eliminate us."

Lars-Erick Forsgren sa...

Dennis, det är ju bra att du försöker muntra upp mig... och andra.
Men nog skulle jag, trots allt, vilja se något positivt hända "redan" under min livstid.

Anonym sa...

Men herregud!

Hela världen cirklar väl inte runt FRA-frågan - det finns viktigare saker just nu som regeringen tack och lov ägnar sig åt!

*suck*

Med vänlig hälsning,
LMC

Anonym sa...

Men herregud!

Hela världen cirklar väl inte runt FRA-frågan - men VI MÅSTE BÖRJA NÅGONSTANS I TRÄSKET!

Vad är mer angeläget då än att börja med vår fortsatta förmåga att utan avlyssning delge varandra våra synpunkter! Detta är viktigt även för vår diskussion om övriga saker som regeringen ägnar sig åt!

*suck*

Med vänlig hälsning,
HJ

Lars-Erick Forsgren sa...

Little Miss. Utöver vad Hans J sagt vill jag bara säga detta.
Världen cirkulerar inte bara runt FRA. Men FRA-lagspaketet och dess handläggning avslöjar en farlig utveckling både betr angreppen på vår personliga integritet och för demokratin i stort i vårt lilla Sverige. Jag är djupt bekymrad, ja in i själen bekymrad och upprörd. Och att du inte är det också gör mig inte lugnare.

Demokratin måste ständigt försvaras och återerövras. Till min sorg erfar jag att Alliansen inte är ngn kraft på rätt sida i denna kamp. Enstaka riksdagsmän, ja, men inte som sådan.

Vad regeringen gör i övrigt, el inte gör finns inte plats el tid att diskutera här och nu.