GOD JUL till Alf och alla andra!

Ser på internet att i skrivande stund får Alf Svensson, förre kd-ledaren, ett överväldigande stöd för sin regeringskritik. Stödet är så stort att det går mycket djupt in i leden bland regeringspartiernas (krympande skara av) sympatisörer.

Av DNs läsare håller över 70 % med Alf Svenssons kritik, av Expressens nära 80 % och av ABs läsare är det nära 90 % som har samma uppfattning som Svensson denna fråga.

Regeringens jobbpolitik ligger således milsvitt långt ifrån folkopinionen. Det tyder på att folket har större medkänsla med de som drabbas av arbetslöshet än vad regeringen har, och vad den tror folk tycker.

God Jul till er alla, med en bild av sonen Erik i snön.

Alf har rätt, tyvärr.

Förre kd-ledaren är en politikens veteraner, fortfarande verksam. Han har nu rutit till och kritiserat regeringen över dess omänskliga arbetsmarknadspolitik. Att regeringen och dess unga omgivning, har för lite livserfarenhet (utanför politiken) för att förstå den enskilda människans situation. Det är inte bara att flytta om man är 55+, har bostad och familj och plötsligt blir av med sitt jobb.
För ungdomar är den en annan sak.

Det är roligt att Alf har kvar sin verklighetskontakt, och att han verkar vara vitalare och mera socialt medveten än kretsen i och runt regeringen. Så tyvärr måste jag hålla med Alf.

God Jul.

Oklokt regeringsbeslut om ambassadnedläggning

Ser till min förfäran att Calle Bildt och regeringen kommer att lägga ner ambassaden i Manila, Filippinerna (förkortas Phils). Av s.k. kostnadsskäl.
Jag vill ifrågasätta varför detta skulle drabba just Phils.

Som de flesta säkert vet är en ambassad så mycket mera än ett konsulat. Visserligen är det många som har personliga band till Phils, med därmed följande konsulära ärenden (och där har ambassaden i Manila inte alltid varit så bra), men dessutom är Phils, med sina bortåt 90 milj inv, ett viktigt land i SE Asia.

Ur demokratisynpunkt är det oerhört viktigt att följa utvecklingen, och gärna mera än bara "följa" ....
Demokratin där är skör, något slags demokratibistånd vore angeläget. Det borde inte gå att köpa röster med några kilo ris.
Vi vet ju att bara för ngn vecka sedan ägde det rum ett revoltförsök i Manila. Likaså vet vi ju att Gloria M Arroyos väg till makten inte är invändningsfri. För mig verkade hon vara den bästa av flera dåliga kandidater. Men alltså inte riktigt bra, och hennes omgivning (inkl familj) lär vara rejält korrupt.

Jag är lite avundsjuk på s, som har ett speciellt projekt för relationerna med Phils. Det vore angeläget att stötta de liberaler som finns i Phils också. Och då inte bara de som eventuellt finns bland de rikaste 2-300 familjerna, som också delvis är den politiska klassen.

Phils är viktigt även som en snabbt växande marknad, tyvärr med dåliga miljökonsekvenser.

Att det finns terrorister även i Phils är bekant, och speciellt i Mindanao (den stor södra ön), men samtidigt våldsamt överdrivet av Bushregimen, som ser spöken överallt. Rejäla satsningar på sysselsättning och infrastruktur skulle minska grogrunden för rekrytering av terrorister. Småkillar som får droger o sprit är inte ideologiskt bundna till (muslimska) Abbu Sayyaf el (kommunistiska)NPA. De behöver bara jobb, riktiga jobb i st f vapen och droger.

För demokratins skull, för miljöns och marknadsekonomins skull, för en sund bekämpning av terrorismen, ambassaden i Manila bör behållas!
En nedläggning kan närmast betraktas som en krigsförklaring av Sverige mot Filippinerna...

Dessutom är Phils enl uppgift det näst största engelskstalande landet i världen, näst efter USA men före både UK, och Sverige - där de flesta inte vågar använda sina klena engelskakunskaper.
I Phils så är det naturligt att expediterna tilltalar en på engelska när de förstår att man inte är filipino (och det syns ju). Och det filippinska skolsystemet har hög kvalitet.

Det är också en poäng i att Filippinerna är det enda kristna landet i Asien, det anses t.o.m. vara mera katolskt än förre påvens Polen. OK, Sverige kanske inte är speciellt kristet numera, men vår kristna tradition är ändå mera i linje med den i Phils än i andra asiatiska länder.

Sossecirkus i Försäkringskassan.

Betyder det något att en sosse avlöser en annan?

En sosse, Inger Efraimsson, avgår som ordförande för Försäkringskassan, en annan, Erik Åsbrink kommer i stället.
Efraimsson anger sina skäl för avgång med att hon är väldigt orolig för hur det ska gå för de sjukskrivna i framtiden, om de ska ut tillbaka till sitt gamla jobb efter tre månader, eller om de inte längre orkar med det, ta avsked från det och ut och söka vilket jobb som helst på marknaden efter sex månaders sjukdom. Etc. Det är ett skäl gott nog för oro, och stämmer med den officiella retoriken från socialdemokraterna.
Regeringens förslag må vara en god tanke, att försöka få sjuka tillbaka i arbete. Men medlen är ytterst inhumana och verkar ogenomtänkta. Eller om de är genomtänkta är de ett tecken på en skrämmande människosyn, något som vare sig socialliberalerna i fp eller som kristdemokrater gärna kan ställa upp på. Inte utan att tumma på sina principer och sin ideologi i alla fall.

Regeringen kontrade dock Efraimssons avhopp med att utse den tunge sossen och f.d. finansministern Erik Åsbrink som ny ordförande. På sitt sätt kan det förefalla smått genialiskt. Därmed så visar regeringen att den inte ser till partiboken i sina utnämningar, utan till meriter. Och de sossar som såg Efraimssons avhopp som ett frisk tecken i enlighet med partiets linje, de känner sig nog en aning besvärade.
Åsbrink ser inga svårigheter att ställa upp på regeringens linje.
Detta visar att det inom sossepartiet finns olika inställningar till hur man ska se på försäkringskassans regler. Det inger tvivel om vad s-partiet egentligen vill. OK, före valet skäller de på alliansregeringen, men vad kan man vänta efter valet 2010 om sossarna vinner? Kommer de då att acceptera “högerregeringens hemska politik” betr sjukreglerna?

Ett skickligt taktiskt spel från regeringen när den sprider tvivel om socialdemokraternas egentliga inställning. Och hur det hela än slutar, så finns en klar förlorare: de långtidssjuka. De som t ex med cancer eller andra tunga sjukdomar i kroppen ska oroa sig inte bara för sin sjukdom utan också för att de inte ska få behålla sitt jobb eller tvingas ut i en ny, okänd arbetsmarknad, oftast då med sämre villkor, den dag de eventuellt tillfrisknat, helt eller delvis.

Är könet det som avgör trovärdighet?

“Vi tror alltid på kvinnan, utan att ställa frågor. Det är hela kvinnojourernas ideologi”, säger en av de dömda kvinnorna vid kvinnojouren i Tranås. Detta sedan hovrätten beslutat att lagen gäller även för kvinnojourerna. Det var och är inte lagligt att gömma barnen för fadern under sex år när domstolen dömt att faderns skall vara vårdnadshavare.

Den dömda kvinnan (och kanske hennes medhjälpare?) menar att domstolsbeslutet drar undan grunden för kvinnojourerna.
Man häpnar, är alltså grunden för kvinnojourernas verksamhet att de ska bryta mot lagen? Är det till en verksamhet som bygger på lagbrott som stat och kommuner ger anslag?

Jag vill inte tro att detta uttalande är representativt för kvinnojoursrörelsen och de där verksamma. Skulle så vara fallet är det uppseendeväckande. Men inte bara det, det är lagbrott! Om en domstol (i några fåtal fall) tilldömer mannen vårdnaden av barnen, då anser dessa kvinnojouraktiva att de kan (och ska? ) sätta sig över lagen.
Däremot så förutsätter de att lagen skall följas om kvinnan får vårdnaden.

Var det någon som fick en fundering om detta med likhet inför lagen? Vad jag förstår så ska domstolarna utgå från barnets bästa, men ska det bara gälla om det samtidigt favoriserar kvinnan?

Jag trodde att kvinnojourerna var till för att skydda kvinnor från män som kvinnorna uppger är våldsamma. Det faktiska förhållandet kan självfallet vara svårt att känna till. Då är det försvarligt om jouren föredrar att “tro” på kvinna, för att skydda henne. I sinom tid lär det visa sig, med eller utan domstolsbeslut, om de har rätt.

En helt annan sak är om kvinnjouren tar aktiv ställning, inte för att skydda kvinnan, utan för att hjälpa henne att trotsa ett fattat domstolsbeslut gällande vårdnaden av barnen. Därmed så “överprövar” kvinnojouren domstolens beslut, och tillmäter det kvinnliga könet större bevisvärde än den individuella prövningen som skett i domstolen.

Människor, oavsett kön, ska skyddas mot övergrepp. Däremot så kan det inte vara rimligt att “döma” (vare sig i domstol eller av olika organisationer) på grund av grupptillhörighet eller kön. Det måste vara den enskilda människan och den faktiska situationen i det enskilda fallet som ska bedömas.

Annars lever vi inte längre i ett rättssamhälle.